Månadens Medlem: Förbundsordförande Mikael Ingemyr

Från en bondgård i Värmland till astronomistudier i Uppsala och ett förbundsordförandeskap i Sveriges största organisation för unga som är intresserade av naturvetenskap, teknik och matematik. På vägen där emellan har han gjort nya bekantskaper, varit iväg på stipendieresa till MIT och vunnit insikten att allt är möjligt bara man kämpar tillräckligt mycket för det. Månadens medlem är Mikael Ingemyr.

Uppväxten

Alla har vi troligtvis en någorlunda uppfattning om när det var vi började intressera oss för vetenskap. För Mikael kom det intresset att tidigt spela en stor roll i hans liv, även om han vid tidpunkten kanske inte uppfattade det som just vetenskap.

– Jag har alltid varit intresserad av hur saker och ting fungerar. Jag kommer ihåg hur jag brukade fascineras av de traktorer och maskiner som pappa åkte runt med på bondgården i Värmland där jag växte upp. Allting med ett kugghjul var intressant kan man säga.

Mikaels tid som barn präglades av en ständig törst efter ny kunskap. Han monterade isär och byggde sedan ihop mekaniska klockor, programmerade legorobotar, lekte runt med datorer, och fortsatte självklart att intressera sig för Jordbruksmaskiner, men nu robotiska sådana. Det var dock först på högstadiet som Mikael på allvar fann det ämne som han än idag menar överskuggar alla andra.

– På min första fysiklektion i sjuan kommer jag ihåg hur jag tänkte för mig själv att: Shit, är det här vad fysik är?! Jag kände direkt att fysik var det coolaste som finns och att jag var som skapt för att ägna mig åt det.

De naturvetenskapliga ämnena var under högstadieåren föga förvånande Mikaels favoritämnen. Det fanns inte en fråga som läraren ställde som han inte kunde svaret på. I skolan hjälper det givetvis om man är intresserad av ämnet som undervisas, men det skadar heller inte att ha prenumererat på och läst vetenskapsmagasin sedan nio års ålder.

Rymden

I samma veva som Mikael började läsa vetenskapsmagasin blev han för första gången varse om rymden. I trean på lågstadiet fick han chansen att läsa om solsystemet och alla dess planeter. Det var det roligaste lektionsämnet på hela det året och under resten av Mikaels skoltid släppte rymden aldrig taget om honom. När det sex år senare blev dags att välja gymnasium var valet inte svårt. Flyttlasset gick till Kiruna och Rymdgymnasiet.

– Jag visste att jag ville plugga fysik och inom fysiken var rymden alltid det område som intresserat mig mest. Dessutom ville jag redan då bli forskare och om man börjar utbilda sig till astronom så minskar ens valmöjligheter ganska snabbt. Man kan liksom inte falla av till annat än forskarbanan om man väljer rymden, tänkte jag!

Det ökade intresset för rymden hos gemene man är något som inte fallit Mikael förbi. För vartenda år verkar kvoten Scifi-filmer på bio öka, både Star Wars och Star Trek har släppts i hyllade reboots, och det ökade rymdintresset har lett också till en uppsjö av populärvetenskapliga bloggar med rymdfokus.

– Det finns något med rymden som gör alla människor fascinerade. Det sitter i allas vår ryggrad på något vis. Om jag är på en middag och det kommer fram att jag pluggar astronomi, då börjar folk direkt ställa rymdfrågor: Hur gammalt är universum? Är universum verkligen oändligt? Finns det liv där ute? Det tycker jag särskiljer astronomin från många andra vetenskaper. Det är ämnet som omfattar allra mest i termer av tid, storlek och massa.

10-årsjubileum som medlem och stipendiet som förändrade allt

I år är utöver ett stort jubileumsår för Unga Forskare även en milstolpe i historien om Mikael Ingemyr. 2017 markerar nämligen att det är 10 år sedan han blev medlem i Unga Forskare. Men det krävdes ett miljöombyte för att Mikael skulle komma i kontakt med organisationen.

Gymnasiet är för många en tid då vi börjar få en bättre förståelse för vilka vi är och vad vi egentligen vill göra med våra liv, så även för Mikael. Det var när den framtida förbundsordföranden 2007 kom till Kiruna och Rymdgymnasiet som han för första gången kom i kontakt med Unga Forskare, en organisation som skulle visa sig prägla hans framtid på fler sätt än han då kunde ana.

– Allt gick ganska snabbt egentligen. Jag gick med i skolans Unga Forskare-förening, umgicks med andra rymdintresserade, tittade på scifi-filmer, hittade på experiment och vips så var jag vice ordförande i föreningen jag nyss gått med i! I december det året fick jag genom ett stipendium på skolan delta i ett en vecka långt Unga Forskare-evenemang i Stockholm där vi bland annat fick gå på SIYSS-seminariet, delta i Nobelföreläsningarna och göra studiebesök till AstraZeneca och Vattenfall.

Det var under besöket i Stockholm som Mikael fick upp ögonen för RSI, Unga Forskares resestipendium till MIT i USA, finansierat av Kjell och Märta Beijers Stiftelse. En före detta stipendiat, tillika projektledare för evenemanget, berättade för honom vad stipendiet innebar och Mikael bestämde sig där och då för att han skulle kamma hem stipendiet inom ett par år.

– På den tiden vann man RSI-stipendiet genom att delta i Utställningen, så en månad efter att jag för första gången hört talas om stipendiet började jag jobba med mitt gymnasiearbete. Jag lade till slut ner två och ett halvt år på det projektet.

Mikael vann förstås RSI-stipendiet och fick spendera sex sommarveckor på MIT i sällskap av andra framstående unga forskare från världens alla hörn. Det var i den miljön han insåg att de begränsningar han tidigare upplevt sig hämmad av egentligen inte existerade.

– Jag träffade så många fantastiska och ambitiösa unga människor under min tid på MIT att jag för första gången insåg vad man faktiskt kan göra med livet. Bara man vet vad man vill och sedan kämpar för det kan man nå hur långt som helst!

När han kommit hem från RSI-resan var Mikael mån om att få ge något tillbaka. Unga Forskare hade sparkat upp dörrar han trodde var omöjliga att låsa upp, och han var övertygad om att fler borde få chansen att se vad som dolde sig bakom dem. Sju år senare, efter flera förenings-, verksamhetsengagemang, projektledarskap inom förbundet, samt inte minst mottagit Anders Walls stipendium för naturvetenskaplig forskning, är Mikael förbundsordförande och arbetar dagligen för att förbättra andras förutsättningar att nå dit han är idag.

Framtiden

Astronomi kan på sätt och vis liknas vid tidsresande. När Mikael via teleskop samlar in data på avlägsna planeter och andra rymdfenomen blickar han i själva verket tillbaka i tiden. Detta eftersom ljuset som träffar kameran i teleskopet kan ha färdats genom rymden i miljardtals år. Att blicka in i framtiden är däremot något som människor kan göra helt utan teleskop, om än med varierande träffsäkerhet. Men Mikael tror sig ändå ha en ganska klar bild av vad framtiden döljer när jag frågar honom om var han ser sig själv om 10 år.

– Om 10 år ser jag mig själv som forskare vid ett svenskt eller utländskt universitet, men är fortsatt engagerad för ungas förutsättningar inom naturvetenskapliga ämnen. Engagemanget kommer förstås se annorlunda ut än det gör idag. Istället för förbundsordförandeskap tänker jag mig ett aktivt medlemskap i Unga Forskare Alumni, ett nytt alumninätverk som vi just har lanserat. Då kommer jag kunna fortsätta bidra till Unga Forskare genom att ge råd och stöd till yngre förmågor!

Det råder i Mikaels huvud alltså inga tvivel om att han kommer att fortsätta spela en roll inom Unga Forskare. Likaså kommer organisationen själv fortsatt vara ett stöd i många unga människors liv. Att Unga Forskare nu firar 40 år menar han är långt ifrån en slump. I takt med att samhället blir alltmer beroende av teknologi, och teoretisk kunskap värderas allt högre på arbetsmarknaden, ser Mikael en framtid där Unga Forskare får en ännu större roll att spela.

– Jag tror att den nisch som Unga Forskare verkar inom kommer att bli allt viktigare framöver. Det har funnits, och kommer att finnas, en stor efterfrågan på det vi gör. För att Sverige som land ska kunna fortsätta vara konkurrenskraftigt är de ungdomar och ämnen som vi arbetar med centrala! Vi erbjuder något som skolan på egen hand inte kan erbjuda. Kolla bara på Utställningen Unga Forskare där gymnasieungdomar får chansen att tävla om stipendier värda mer än en halv miljon kronor!

Insikten att ingenting är omöjligt är i Mikaels värld inte avgränsad till honom själv. Även vad gäller Unga Forskare som organisation bär förbundsordföranden på ambitiösa drömmar. Visionen som Mikael bär på ser ett tiotal olika sommarforskarskolor gå av stapeln varje år, tusentals medlemsföreningar, och hundratusentals medlemmar spridda över hela landet.

– Jag ser att Unga Forskare kommer att ligga i täten vad gäller att driva på samhällsförändring. Vi blir en tyngre och mer allmänt känd aktör; alla barn och ungdomar som är nyfikna på vetenskap kommer känna till oss och på något sätt ta ställning till medlemskap. Vi kommer vara den huvudsakliga aktören som driver ungdomsfolkrörelsen för våra ämnen. Det kan låta lite väl optimistiskt, men är det någonting jag lärt mig de senaste åren så är det att den här typen av mål går att uppnå!

Stoltast i rummet

Vi är vid tillfället då jag pratar med Mikael bara någon månad in på det år som markerar Unga Forskares 40:e år som ungdomsförbund. Det råder dock trots de många aktiviteter och verksamheter som Unga Forskare kommer att bedriva under året inget som helst tvivel om vad Mikael ser fram emot allra mest.

– Jubileumsmiddagen! Medlemmar, aktiva, partners, alumner: vi kommer alla vara där för att fira Unga Forskares 40-årsdag. Det kommer bli en riktig fest och jag kommer att vara överlägset stoltast i rummet!