Mälardalens högskola är en av våra samarbetspartners i finalen av Utställningen Unga Forskare. I det här inlägget får du möta studenterna på MDH som utvecklar ny farkostteknik.

Tänk dig en tio meter bred farkost som flyger ut över Östersjön, mjukt landar på havsytan och släpper iväg robotar som söker efter dumpade gifttunnor eller annat avfall. När robotarna återvänder till ytan plockas de upp av farkosten som flyger tillbaka till land – allt helt utan pilot eller personal. Det är målet för 15 studenter på Mälardalens högskola (MDH) som utvecklar en självflygande farkost som en del i ett forskningsprojekt.

Varje år får studenter på robotikprogrammet och mastersprogrammet i intelligenta inbyggda system vid MDH möjlighet att bygga avancerade robotar i en 20 veckor lång projektkurs. Den självflygande farkosten, en så kallad Unmanned Aerial Vehicle (UAV), är en sådan robot.
– Enkelt förklarat är en UAV en farkost som utan någon pilot och ofta utan mänsklig inblandning kan utföra mer eller mindre komplexa uppdrag från luften, säger Philip Johansson, som läser femte och sista året på robotikprogrammet.

”Vi bidrar till ett långsiktigt mål”
Philip är projektledare i en grupp med 15 studenter som under hösten har arbetat med att utveckla två självflygande farkoster. De utgör nästa steg i ett forskningsprojekt på MDH med syfte att rensa Östersjön från dumpade gifttunnor och annat industriavfall. Tanken är att farkosterna ska transportera undervattensrobotar som i sin tur ska söka av havsbotten.
– De farkoster vi jobbar på nu kommer inte tas i bruk, men vi bidrar till utvecklingen av ett långsiktigt mål. Förhoppningen är att de ska kunna starta och landa vertikalt på vatten, alltså som en helikopter. De behöver också kunna kommunicera med undervattensrobotarna, som själva ska ta sig in i och ut ur farkosten, och så måste de vara bränsleeffektiva, säger Philip.

Under projektkursen kan studenterna bidra till långsiktiga projekt och praktiskt visa vad de har lärt sig under utbildningen.
– Den slutgiltiga modellen av farkosten kommer vara över tio meter bred och ligger många år i framtiden. Vår grupp har i princip lagt all kraft på att utveckla mjukvaran, men det är också viktigt att dokumentera arbetet väl så att nästa årskurs snabbt kan förstå hur systemet vi utvecklar fungerar, säger Philip.

”Det är väldigt utvecklande”
För studenterna har projektet varit en rolig och givande erfarenhet.
– Det är väldigt utvecklande och det märks att alla involverade tycker att det är roligt att få sätta tänderna i riktiga problem, inte minst efter den första lyckade testflygningen. Jag vill gärna jobba som projektledare i framtiden, och min förhoppning är att hitta en arbetsplats med samma anda som den jag har fått uppleva i det här projektet, säger Philip.

Foto: Jonas Bilberg