Resan för finalisterna Alice Heiman, Nils Grimbeck och de andra på Virtual Regeneron ISEF, digitala Forsknings-VM i USA, har nu gått mot sitt slut och finalisterna har både vunnit priser och medverkat i morgonsoffan på tv4. Ta del av del tre om deras resa i världens största vetenskapstävling för unga.
Ett litet steg kan verkligen förändra ett liv. Efter en fantastiskt utvecklande vecka sitter vi nu här, alldeles mållösa, med var sitt tredjepris i våra respektive kategorier. Om vi inte hade bestämt oss att anmäla oss till Utställningen Unga Forskare de där dagarna under jullovet, var hade vi då varit? Hade vi cyklat till skolan som vanligt, ovetande om vetenskapens spännande värld och de möjligheter som fanns rakt framför våra näsor? Hade vi fortsatt gå på slentrian och missat vad man faktiskt kan göra med ett naturvetenskapligt intresse? Oavsett hur litet det där steget att anmäla sig känns idag, har vi det lilla steget att tacka för allt som kommit efter.
För om det är något vi tar med oss från ISEF och alla de människor vi träffat, hört, och diskuterat med, så är det att ta till vara på de där första stegen. Ofta är det bara slutprodukten och deras fantastiska skapare som syns. Men med konsekventa små steg framåt råkade dock även vi hamna med andra finalister i forsknings-VM, och det visade sig att de också är helt vanliga människor – om än med ett enormt naturvetenskapligt intresse. Det handlar inte om att en person ska lösa alla globala kriser med egna nävar. Istället för att blicka mot den högsta toppen och känna sig överväldigad av utmaningen, måste man börja litet och se hur man kan göra skillnad i sin omgivning. När man ändrar skalan blir det därför otroligt mycket enklare att börja, och det monumentum och allt man lär sig på varje steg utgör trappan till det högsta målet.
ISEF har verkligen varit en ögonöppnare och något som tagit vårt naturvetenskapliga, matematiska och tekniska intresse till nästa nivå. Nu är vi både inspirerade och taggade på de möjligheter som till viss del öppnat sig, men framförallt på de möjligheter som vi nu insett alltid funnits där. Alltför ofta är man så pass inne i sin egen bubbla att man inte reflekterar över det som finns utanför – men när man väl lyfter näsan från marken och vågar drömma stort, inser man hur mycket som finns att göra och hur många det finns att träffa. Panelerna och möjligheten att mingla med andra unga forskare från hela världen har också varit utvecklande – och vi som först trodde att finalveckans slut skulle mötas med nostalgi och sorg, är vi nu oerhört taggade på framtiden.
På tal om framtiden – hur ser de planerna ut egentligen? För bara en vecka sedan var Alice nästan helt säker på att bli en ren fysiker, men efter ISEF är hon inte lika säker längre. Varför ska man stänga dörrarna till allt annat spännande inom naturvetenskapen innan man fått chansen att verkligen utforska dem? Istället är planen att gå in i sista året på gymnasiet med ett helt öppet sinne! Speciellt efter man sett bredden på projekt inom ISEF inom kategorier man knappt visste existerade, känns det mycket bättre att försöka exponera sig så mycket man bara kan för världen.
Under veckan blev även Nils tryggare i sitt val av universitetsprogram, teknisk matematik på Chalmers, där han tänker fördjupa sig i biomatematikens värld. I programmet används matematiska modeller för att bättre förstå komplexa biologiska system, vilket perfekt kombinerar Nils matematiska- och biologiska intresse. Han har även fått en ökad motivation för att kommunicera vetenskap (trots att han inte trodde den kunde bli större) och Nils längtar nu mer än någonsin till nästa läsår då han får ta emot en ny grupp elever i projektet för extra matematik, Matte EX, som han driver i Partille kommun. Först blir det dock laborativt arbete och två veckors forskningsseminarium på Imperial College i London som vi båda ska delta i, och blogga om, i sommar.
Även andra ämnen som musik, litteratur och måleri har också fått ett helt nytt ljus, och aldrig tidigare har man värderat dessa områden så mycket som nu. Kultur, vetenskap och konst är nämligen alla viktiga pusselbitar i att skapa en blandning av erfarenheter som mynnar ut i personer med unika perspektiv. Om alla enbartskrivit dikter, läst labbrapporter eller sprungit maraton, hade mänskligheten nog aldrig varit så kreativ och blomstrande som den är idag. Istället uppkommer innovation genom integration mellandessa områden. Mångfald är verkligen nyckeln – och detta kommer vi att ta med oss i resten av våra liv.
Kort och gott, om du tycker att det vi varit med om verkar alldeles underbart: sök till Utställningen Unga Forskare! Du kommer aldrig veta hur långt du kan gå och du kommer aldrig få delta i något så här häftigt om du inte anmäler dig och testar dina vingar. Det första steget, och alla som kommer därefter, äroerhört skrämmande. Men låt inte rädslan för att falla hindra dig från att röra dig framåt och ta de där stegen som faktiskt ger dig fantastiska erfarenheter och möjligheten att växa. För ja, visst gör det ont när knoppar brister – men det är ju först då de brustit man kan blomma ut.
