Stefan Thor läste grundutbildning (fil.kand 1988) i biologi och kemi vid Umeå universitet, följt av avhandlingsarbete vid samma lärosäte (fil.dr. 1994), i Thomas Edlunds grupp. Därefter följde 5 års gästforskarstudier vid Salk Insitute i San Diego, USA, i John Thomas grupp. 1999 flyttade Stefan till Boston, för att starta en egen forskargrupp vid Harvard Medical School. 2004 gick flyttlasset tillbaka till Sverige, för att starta en ny grupp vid Linköpings universitet. Under hela Stefans forskarbana har hans forskning varit fokuserad på genreglering och utvecklingsbiologi.
Nervsystemet är oerhört komplicerat och innehåller ett stort antal nervceller (10^11 hos människan). Lika fantastiskt är den enorma diversitet som vårt nervsystem har, med minst 10.000 olika typer av nervceller. Det framstår med allt större tydlighet att olika neurologiska sjukdomar påverkar olika typer av nervceller. Exempelvis så beror Parkinsons sjukdom på bortfall av dopamin-producerande nervceller, medan motor-sjukdomen ALS beror på bortfall av s.k. motor-nervceller, vilka kontrollerar musklernas sammandragningar. Det är sålunda inte bara viktigt att förstå rent generellt hur nervceller bildas, utan även specifikt hur olika typer av nervceller bildas.
Vårat forskningsarbete är inriktat på att förstå hur nervsystemet bildas under embryonalutvecklingen. Ett stort antal studier genomförda under de sista 20 åren har klart påvisat att de genetiska mekanismer vilka kontrollerar embryonalutvecklingen är otroligt väl bevarade under evolutionens gång.
Vi använder oss sålunda utav bananflugan Drosophila melanogaster som vårat experimentiella modellsystem. Detta klassiska genetiska modellsystem har under de senaste 20 åren genomgått en enorm utveckling och har i dagens läge en teknikarsenal som är oöverträffad ibland multicellulära system. De bananflugegener som vi arbetar med har direkta homologer (motsvarigheter) i däggdjurens arvsmassa och i de flesta fall känner man till att dessa gener har viktiga funktioner även i däggdjurens nervsystem. Det är sålunda uppenbart att vår forskning kommer att vara av vikt också för förståelsen av hur människans nervsystem bildas. I ett längre perspektiv är det rimligt att denna insikt kommer att bidra till förbättrade diagnos- och behandlingsmetoder av neurologiska sjukdomar hos människan.