Tillbaka i Sverige

Intel ISEF 2019 är nu slut för i år och stipendiaterna har landat i Sverige. Det har varit en intensiv och händelserik resa. Dagarna efter tävlingen fanns det lite tid för upptäcktsresande i Los Angeles. Ni kommer nu få ta del av vad som hände under de sista dagarna i USA samt några tankar från stipendiaterna efter en minnesvärd upplevelse.

Det har nu gått en vecka sedan finalen av Intel ISEF gick av stapeln. Efter en spektakulär prisutdelning, med priser av ett totalt värde på 4 miljoner dollar, stod Rebecka som vinnare av tredjepris i sin kategori, Astronomi och fysik. Detta är en fantastisk prestation då närmare 1800 finalister deltog i tävlingen och representerade över 80 olika länder och regioner.

 

 

 

Efter tävlingens slut fortsatte resan i rymdens tecken mot stjärnornas stad, Los Angeles. Under helgen besöktes Griffith observatorium, som namnet skvallrar om är det ett observatorium med olika utställningar och föreställningar på temat rymden. Observatoriet är beläget på en hög höjd med utsikt över Hollywoodskylten. På eftermiddagen bar det istället av mot kusten för att beskåda Santa Monica piren.

Dagen därpå stod Caltech på schemat, det prestigefulla universitetet California Institute of Technology. Det var ett inspirerande besök och ett fantastiskt fint campus. På eftermiddagen blev det det obligatoriska besöket i Hollywood för att gå på Walk of Fame följt av ett trevligt restaurangbesök.

Innan hemfärd fanns det även tid för ett besök på California Science Center. Där fanns flertalet spännande utställningar men höjdpunkten var att besöka Endeavour, NASAs senaste rymdfärja. Nedan ser ni en bild med stipendiaterna framför rymdfärjan.

På kvällen gick flyget hem mot Arlanda. Det blev inte många timmar vila i Sverige innan det bar av mot Tv4 nyhetsmorgon för Rebecka där hon fick berätta om sin forskning och inspirera andra att göra samma resa som hon själv. Men nu har de i alla fall hunnit landa lite efter en intensiv tävling och en stor upplevelse. Här kommer några ord från dem alla om hur de upplevde tävlingen och resan:

Fabian Lundell

Ålder: 19 år

Skola: Bäckängsgymnasiet, Borås

Intel ISEF 2019 var en otrolig upplevelse med en skala på evenemang jag aldrig tidigare varit med om. Genom fantastiska föreläsningar av världsklassiga forskare, intensiva mingelevenemang och den nervösitetsfyllda “judging day” fick jag lära känna fantastiska entusiastiska forskare och ungdomar från hela världen. Den speciella ISEF-andan med dess roliga traditioner bör också nämnas, allt från pinsen som vi bytte med varandra till flerårsdeltagarna med deras vördnadsväckande “alumni”-lapp. En annan personlig höjdpunkt var vår sista aktivitet där vi fick se en äkta rymdfärja på California Science Center, sannerligen en barndomsdröm som blivit sann.

 

Ellen Hammarstedt

Ålder: 19 år

Skola: Kitas gymnasium, Göteborg

Nu är vi tillbaka i Sverige och jag har fortfarande inte riktigt smält upplevelsen. Dagen vi åkte satt vi runt Mirandas bord och åt frukost, och när vi satt hemma i Sverige igen och åt middag tillsammans kändes det dels som att det hade gått flera veckor sedan vi satt på samma ställe och åt frukost, samtidigt som det kändes som att vi bara suttit där några timmar och att hela ISEF var en dröm! Även om jag personligen inte vann något så var ISEF fantastiskt rolig upplevelse, och att få prata om Cherenkovstrålning med forskare som stöter på det dagligen var hur coolt som helst. Framförallt är jag så glad för Rebeckas skull! Jag tar med mig en enorm mängd inspiration hem till resten av gymnasiet och sommarens äventyr.

 

Miranda Jäderling

Ålder: 19 år

Skola: Balckebergs gymnasium, Stockholm

Det bästa med Intel ISEF skulle jag säga var att få träffa så många ungdomar som precis som jag själv är intresserade av forskning och att få lära sig om alla imponerande projekt som ställdes ut. Domarprocessen under utställningen var också otroligt lärorik, det var både utmanande och roligt att få diskutera sitt arbete med några av världens mest framstående forskare inom ens område. ISEF är en upplevelse jag sent kommer glömma, och den har gjort att jag nu är säker på att forskning är något jag vill fortsätta med i framtiden.

 

Rebecka Mähring

Ålder: 19 år

Skola: Viktor Rydberg gymnasium Odenplan, Stockholm

Jag brukar alltid tycka att det låter extremt fånigt när andra säger att något var en ”upplevelse för livet”. När det kommer till Intel ISEF är jag dock tvungen att säga det själv. Intel ISEF har, från start till slut, varit otroligt utmanande, kul, och inspirerande. Jag har särskilt uppskattat möjligheten att få träffa och inspireras av folk från hela världen som har ett brinnande intresse för forskning, och som har åstadkommit otroligt mycket väldigt tidigt i sina liv. Det var även mycket givande att få diskutera min forskning med juryn, och, inte minst, att få lära känna resten av det svenska landslaget. Utan deras mentala stöd är det tveksamt om jag haft förståendet i behåll efter alla skumma amerikanska frukostar. Sammantaget är jag extremt tacksam för att ha fått möjligheten att delta i Intel ISEF, och jag hoppas att så många som möjligt tar chansen att vara med i Utställningen nästa år!

Vi säger ännu en gång stort grattis och tack till våra stipendiater. Nu ser vi fram emot att följa resten av Sveriges Unga Forskningslandslag 2019 framöver!

De får forska på MIT i sommar

Varje år så delar Unga Forskare ut två platser till det prestigefyllda Research Science Institute (RSI) på Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Cambridge, USA. Programmet omfattar sex veckors forskning och teoretiska studier inom valfritt ämne under sommaren. Årets stipendiater är Erik Göransson och Hugo Hamilton.

RSI-stipendiet delas ut till elever som utmärkt sig genom framstående prestationer i och utanför skolan inom de naturvetenskapliga, tekniska och matematiska ämnena, visat prov på utomordentliga ledaregenskaper samt stor potential att kunna genomföra forskning och bli en framtida ledare inom STEM (science, technology, engineering, and mathematics). Stipendiaterna utses av en jury av forskare och näringslivsrepresentanter.

Vill du veta mer om RSI kan du läsa på vår hemsida här och på RSI:s hemsida här. Nedan följer en intervju med Erik och Hugo.

Erik Göransson

Vem är du?
Jag är en snart artonårig ung man—min självkänsla klarar inte längre av att kallas pojke—från nordvästra Skåne som pluggar natur på ProCivitas i Helsingborg. Att kalla sig mångintresserad är onekligen klyschigt, men det passar faktiskt rätt bra in på mig; varför begränsa sig till naturvetenskap när så mycket mer finns: filosofi, konst och litteratur? Det är däremot hos just naturvetenskapen jag funnit mitt kall, det jag studerar och det jag vill ägna mitt vuxna liv åt.

Hur känns det att vara utvald och att få åka till MIT?
Jag är otroligt tacksam över att ha fått denna möjligheten. Det är en stor ära att inte bara få delta i, utan också representera Sverige och Unga Forskare vid en av världens främsta forskarskolor. RSI kommer onekligen bli en fantastisk upplevelse och brännvirke för den brinnande kärlek till vetenskap jag redan avnjuter.

Vad ser du fram emot med RSI?
Vi lever inte längre på 1700-talet, där en person själv kan göra banbrytande upptäckter genom bara sin egna intelligens, ihärdighet och nyfikenhet. I och med vår allt djupare förståelse av det universum vi bebor har också ribban för nya upptäckter. Det är det som gör forskarskolor som RSI speciella: jag—som har lite drygt ett årtionde kvar innan min första forskartjänst—ikläs labbrocken och får möjligheten ta del i mänsklighetens jakt efter kunskap. Forskning är inte endast result utan också en process—en process jag längtat efter att delta i.

Vad kommer du att forska på? Varför valde du det?

Redan innan jag skapade dokumentet som kom att bli min ansökan till RSI visst jag ämnet för min forskning: fysik. För många år sedan väcktes en brinnande passion—en passion för fysiken—som sedan dess vägrat slockna. Någonting i kombinationen av matematikens språk och undersökning av det mest fundamentala i universum tilltalar mig som inget annat. Når då möjligheten gavs att delta—att bidra och utvecklas—tillsammans med min generations skarpaste klingade de orden som sirensång.

Hugo Hamilton

Vem är du?
Jag är en sjuttonårig kille från Stockholm som har ett stort intresse för naturvetenskap. Jag är så kallad privatelev vilket betyder att jag ansvarar för min egen utbildning. I praktiken betyder det att jag pluggar hemifrån och egentligen bara har lärarkontakt under mina kursprov. Min tid delar jag i princip jämt mellan akademiska åtaganden och fotbollen, mitt andra stora intresse.

Hur känns det att vara utvald och att få åka till MIT?
Det känns otroligt spännande. Jag är väldigt förväntansfull över att få träffa de andra RSI- studenterna och ser fram emot de många möjligheter som RSI har att erbjuda. Jag är mycket tacksam över att få representera Sverige vid en av världens främsta forskarskolor.

Vad ser du fram emot med RSI?
Jag ser fram emot möjligheten att lära mig av några av världens främsta forskare. Forskningsprocessen är lika mycket en konstform som en vetenskap och det artisteri som krävs för att bli en duktig forskare är omöjligt att utveckla enbart vid skolbänken. Därför hoppas jag få en djupare insikt i de tankemönster och kvaliteter som möjliggör för forskarna vid MIT att fortsätta vidga gränserna för vår kollektiva förståelse av världen runtomkring oss.

Vad kommer du att forska på? Varför valde du det?
Jag har tidigare arbetat med projekt inom genetiken. Jag har alltid haft ett intresse för genetiken, dels på grund av den vetenskapliga gåtan som strukturerna bakom liv utgör, men också på grund av de intressanta filosofiska frågor som följer när vi måste hantera svaren på vårt sökande. Jag hoppas få arbeta med ett liknande projekt på MIT i sommar.

Julia och Simon forskar på MIT i sommar – möt årets RSI-stipendiater

Vi är mycket stolta över att presentera Sveriges två RSI-stipendiater 2018: Julia Berndtsson och Simon Thor.

Unga Forskare utser årligen Sveriges två stipendiater som får delta i det internationella forskningsprogrammet RSI på Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Cambridge, USA. Programmet omfattar sex veckors forskning och teoretiska studier inom valfritt ämne. Stipendiet delas ut till gymnasieelever som utmärkt sig genom framstående prestationer i och utanför skolan inom de naturvetenskapliga, tekniska och matematiska ämnena, visat prov på utomordentliga ledaregenskaper samt stor potential att kunna genomföra forskning och bli en framtida ledare inom STEM.

 

Julia Berndtsson. Bild: Combat Academy

Juryns motivering: Julia Berndtsson

Ansökande 7 har tidigare deltagit i Rymdforskarskolan, sommarforskarskolan Rays, och blivit tilldelad Lawrencevillestipendiet för ett års studier i USA. Utöver det så uppvisar Ansökande både bredd och djup i sin kunskap. Hen har i princip genomgående toppbetyg i samtliga ämnen samtidigt som hen har forskat om exoplaneter och framgångsrikt kommunicerat sina resultat. Hen har också engagerat sig i flera olika föreningar och har tränat och vunnit flera medaljer i karate på nationell nivå.

 

Snabba frågor till Julia Berndtsson  

Hur känns det? Är otroligt tacksam för att ha fått den här möjligheten. Hade inte kunnat föreställa mig att få göra något sådant här för ett par år sedan och räknar ned dagarna tills avfärd.

Vad ser du fram emot? Ser fram emot allt ifrån att få jobba med och lära mig av personer som är extremt kompetenta i sina respektive områden till att få spendera sommaren i Bostons Cambridge. Ska även bli väldigt kul att få göra en djupdykning i det område jag blir tilldelad och öka min förståelse för fysik.

Beskriv din forskning på ett populärvetenskapligt sätt i några meningar! Tidigare har jag forskat på hur ljus beter sig när det passerar genom atmosfärer på planeter i andra solsystem. Genom att förutsäga hur ljuset beter sig kan man i framtiden eventuellt bestämma vad atmosfärerna består av (t.ex. om de innehåller syre) eller om man tror att atmosfären innehåller moln. Jag hoppas att få antingen jobba vidare med detta eller arbeta med kvantmekanik på RSI.

 

Simon Thor. Foto: Ola Jacobsen

Juryns motivering: Simon Thor

Ansökande 9 besitter specifik kunskap inom teoretisk fysik på en hög nivå och har under en längre tid forskat som en del av en grupp vid KTH. Hen har genomgående imponerande resultat i skolans ordinarie kurser och även tagit extrakurser i syfte att komplettera gymnasieprogrammet. Ansökande har uppvisat goda ledaregenskaper genom sitt deltagande i diverse föreningsverksamheter och har engagerat sig i andras lärande genom att undervisa yngre elever.

 

Hälsningar från Simon Thor 

”Hej! Jag heter Simon Thor och hade den stora äran att ta emot stipendiet till årets upplaga av Research Science Institute. Jag har hört många fascinerande berättelser från tidigare deltagare och jag ser verkligen fram emot att åka på denna oförglömliga resa.

Jag har tidigare varit med på liknande läger och forskarskolor som bland annat Rymdforskarskolan 2017 i Stockholm, ESO Astronomy Camp 2017 i Italien, samt Utställningen Unga Forskares final 2018 i Stockholm. Dessa tillfällen har varit mycket lärorika inom naturvetenskap och forskning, och har dessutom gett mig många nya vänner. Detta är något jag upplever som en av de viktigaste delarna av forskarskolor: att kunna träffa nya vänner som har samma intresse. Många jag träffat under dessa läger har jag fortfarande kontakt med och det är alltid lika roligt att kunna diskutera med dem om fysik, astronomi och naturvetenskap, särskilt då jag inte har möjlighet att göra det i skolan i lika stor utsträckning.

Jag ser verkligen fram emot att få kunna träffa så många nya vänner och RSI kommer troligtvis vara något helt utan dess like. Jag hoppas att vi kommer ha långa diskussioner om ämnen som AI, universum, partikelfysik eller något helt annat. Då alla redan har en djup förståelse för naturvetenskap så tror jag att det kommer vara mycket givande och lärorikt att prata med de andra deltagarna där. Vem vet, jag kanske till och med träffar en framtida forskarkollega?

Självklart är forskningen en mycket stor del av RSI, och något som jag ser fram emot. Att som gymnasieelev få genomföra forskning inom mitt favoritområde vid ett av de mest prestigefulla universiteten i världen är ett privilegium som jag är oerhört tacksam för. Jag har även tidigare forskat vid KTHs institution för rymd- och plasmafysik, där jag tillsammans med en lektor har studerat en reaktion mellan solens och jordens magnetfält. Under RSI skulle jag vilja fortsätta forska inom fysik och denna gång inom partikelfysik eller astronomi. Inom partikelfysik skulle jag särskilt vilja arbeta med supersymmetri. Supersymmetri är ett koncept som förutspår att det finns minst dubbelt så många sorters fundamentala partiklar än vad mänskligheten har hittat hittills. Att det fortfarande finns så många fundamentala partiklar som vi inte har hittat än är fascinerande nog, men supersymmetri kan dessutom lösa många av partikelfysikens största gåtor. Det skulle vara en ära att kunna bidra till denna fascinerande teori både under RSI samt på lång sikt som professionell forskare.

Slutligen skulle jag vilja rekommendera alla i första året i gymnasiet att söka nästa år. Om man är intresserad av forskning och naturvetenskap så är detta verkligen en chans som man inte får missa!”

 

Vill du veta mer om RSI-stipendiet och andra stipendier för gymnasieelever som vi delar ut inom Unga Forskare? Läs här: www.ungaforskare.se/stipendier-gymnasiet/

 

Viktor Köhlin Lövfors RSI-upplevelse

Hej!

I sommar har jag varit på den prestigefyllda sommarforskarskolan RSI på MIT i Boston. Jag fick höra från tidigare års deltagare att RSI skulle bli den bästa sommaren i mitt liv. Det visade sig vara en underdrift.

Jag är en 16-årig naturvetarelev på gymnasiet Europaskolan i Strängnäs. Jag har alltid varit intresserad av fysik och astronomi och har alltid läst mycket på egen hand om de här ämnena.

Då mitt intresse ligger inom astronomi fick jag möjligheten att jobba med en mentor på Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics. Mitt projekt handlar om föregångare till supernovor av typ Ia. Supernovor är en slags kosmisk explosion, och supernovor av typ Ia är väldigt viktiga för att bestämma stora avstånd i rymden. Jag undersökte dubbelstjärnesystem med vita dvärgar i närheten av vårt solsystem för att se vilka av dessa som möjligtvis skulle kunna bli supernovor av typ Ia. Det här är viktigt som grundforskning om typ Ia-supernovors struktur och i förlängningen för att bättre kunna mäta stora avstånd och förstå universums expansion.

Vi bjöds även på en massa intressanta föreläsningar. Första veckan hade vi ämnesspecifika föreläsningar från professorer vid toppuniversiteten i USA, lektioner i hur man använder formateringsspråket latex samt ett miniprojekt för att öva vetenskapligt skrivande och presentationsteknik. Under resten av sommaren fick vi lyssna till gästföreläsare på kvällarna, allt från nobelpristagare till företrädare för olika branschledande företag.

Vad som verkligen särskilde RSI från allt annat jag har varit med om, var människorna jag träffade. Alla, från de andra deltagarna till personalen och de gästande föreläsarna, delade en passion för vetenskap och forskning, samt djupa ämneskunskaper, till en grad som jag inte stött på någon annanstans. Det var verkligen extremt inspirerande och lärorikt att vistas i en sådan miljö.

Upplevelsen var mycket mer än endast ett forskningsarbete, och den har förstärkt min ambition att gå vidare och forska inom fysik. Att vara på RSI har både klargjort saker jag undrat om den akademiska världen och givit mig många väldigt goda vänner för livet.

Jag rekommenderar verkligen alla med ett starkt intresse för naturvetenskaplig forskning att söka till RSI. Det är en upplevelse olik någon annan.

 

Viktor Köhlin Lövfors

Johanna Lidholms RSI-upplevelse

Johanna Lidholms RSI-upplevelse

Hej!

Den här sommaren har utan tvekan varit den kortaste i mitt liv. Sommaren har inte bara varit otroligt lärorik, jag har också fått träffa fantastiska människor från alla världens hörn.

Jag heter Johanna Lidholm och jag kommer från en ort vid namn Bjärred som ligger strax utanför Lund. I Lund går jag på gymnasiet, spetsutbildning i fysik på Polhemskolan och ska nu börja mitt tredje år. Jag visste att jag ville hålla på med naturvetenskap och ingenjörskap redan när jag var 13 år och vi byggde raketer bestående av PET flaskor i skolan. Av alla områden i naturvetenskap har fysik har alltid fascinerat mig mest och jag har ständigt haft uppmuntrande lärare och familj vilket motiverat mig att fortsätta denna bana.

Under sommaren blev jag placerad i en grupp på MIT som arbetar med kvantfotonik. Deras mål är i grund och botten att utveckla en s.k. kvantdator som är en helt ny typ av dator med potential att revolutionera många områden inom naturvetenskap. En kvantdator skiljer sig från en vanlig dator då den består av kvantbitar istället för vanliga bitar. I gruppen jag arbetade i används diamanter som kvantbitar och informationen från kvantbitarna förmedlas i form av fotoner. Problemet är att utläsningen ur kvantbitarna är låg eftersom mycket av ljuset genomgår totalreflektion inuti diamanten p.g.a. ett mycket högt brytningsindex i diamant. Min uppgift var att ändra diamantstrukturen för att öka utläsningen och därmed tillåta att koppla samman flera kvantbitar, vilket är väsentligt för att konstruera en kvantdator. Jag konstruerade och simulerade olika strukturer och optimerade dem för att maximera utläsningen av fotoner.  Resultaten var mycket lovande, både jag och in mentor var nöjda och jag blev informerad att gruppen ska bygga dessa strukturer i framtiden.

Den här resan har helt klart varit den bästa i mitt liv. Jag har lärt mig massor inom forskning, inte bara processen i sig utan även vikten av att kunna redovisa sina resultat för en bred publik. Jag tyckte verkligen om alla timmar i labbet och att få vara omgiven av så hjälpsamma och trevliga människor som fanns på avdelningen. Men så mycket mer hände än bara forskningen. På RSI har jag träffat många fantastiska människor och knutit vänskapsband över hela världen. De har gett mig nya perspektiv på saker som jag tidigare tagit för givet. Även föreläsningar från nobelpristagare har inspirerat och gjort mig ännu mer nyfiken. I denna omgivning har mitt intresse för vetenskap bara ökat. Jag har fått se att forskningen kan göra skillnad för människor och att den är otroligt viktig för samhället i stort. Jag vill inget annat än att studera vidare och fortsätta denna bana, som jag i nuläget bara fått ett smakprov på.

Unga Forskare har min eviga tacksamhet att jag blivit utvald till den här resan. Den har förändrat min syn på så mycket och jag har fått lärdomar och vänner för livet. Tack för jag har fått vara med om mitt livs bästa sommar!

Johanna Lidholm

EUCYS: prisceremoni, hörlurar och nyckeln till Estland

Prisceremoni

Så sanningens dag har kommit, när alla priser delas ut till de bästa projekten. Dagen började med att fixa sig till sitt finaste själv, efter detta blev det en kort promenad till Tallinns Konserthall. Prisceremonin började med Estlands nationalsång och underhållning av högsta kvalitet. Sedan började priserna delas ut. Ett av priserna delades ut av Estlands President.

Tyvärr blev det  inget pris för Sverige i år. Men lika glada är vi för det, men gladast är nog vinnarna. I vilket fall är vi stolta över vår prestation och ser fram emot att kunna utveckla den i framtiden. Ceremonin överträffade våra förväntningar och vi blev alla rörda till tårar. Tänk att allt redan är över. Vi vill inte att det ska vara över än. Men sådant är livet, fantastiska stunder inträffar och fina minnen bildas.

Efter denna underbara ceremoni fick vi chansen att gå på en guidad tur i Tallinns gamlestad. Under promenaden föll vi för stadens mysiga stämning och vackra arkitektur. Det var mycket vackert och staden med sin fascinerande historia, fina gator, butiker och utsiktsplatser är en stad vi sent kommer att glömma.

Efter rundturen fick vi vila och byta om inför avskedsfesten som hölls på Tallinn Song Festival Grounds. Vilken fest! Vi hade en konferencier som underhöll oss, höll i små tävlingar och delade ut sugrörstornspriset. Här kom stunden vi väntat på, att få höra om vårt fantastiska torn som vi byggt tillsammans med två pojkar från Tyskland. Klart att vi hade det bästa, dock var det ett annat torn som var högre än vårt (även om de inte följde alla regler). Så vi fick andrapriset men överklagade inte då andrapriset var coola hörlurar. Vi visste ju innerst inne att vi var vinnarna.

Det blev sedan ett litet quiz som Josefin lyckades vinna. Hon fick då “nyckeln till Estland”. Kvällen fortsatte och till slut efter en god middag, bra musik och underhållning i världsklass avslutades kvällen med en spännande eldshow.

Sista dagen i Estland

Dags att åka hem. Sista dagen i Estland och vi har halva dagen på oss att packa och göra vad vi vill. Sista frukosten avnjöt vi länge efter en snabb packning av alla grejer vi haft med oss. Vi bestämde oss efter frukosten för att gå till alla de underbara affärer som vi tidigare passerat i gamlestaden. Som vanligt var vi ute för tidigt och fick vänta i en halvtimme innan affärerna öppnade. Vi hittade dock en liten marknad med hemgjorda ullmössor, vantar, ponchos och strumpor. Alla köpte vi oss lite olika souvenirer som vi blev riktigt nöjda med.

När affärerna öppnat gick vi in i en affär som fastnat i medeltiden. Personalen var som medeltida försäljare och vi lärde oss mycket om dåtidens prylar och köpte även lite småsaker som exempelvis kort med det ”hemliga språket av blommor” skrivet på sig. Efter denna shoppingtur checkade vi ut från hotellet och vilade i lobbyn innan hemresan påbörjades. Vi fick då säga hejdå till alla underbara människor vi träffat och speciellt våra tyska vänner. Flyget hem gick smidigt och på grund av tidsskillnaden landade vi tidigare än vi åkte. Det blev en riktig resa tillbaka i tiden. Väl i Stockholm åt vi en sista middag tillsammans med Karl den bästa “Adult in charge” vi kunnat tänka oss! Nu sitter vi och skriver det sista inlägget och väntar på att flyget hem ska komma. Sista stunden tillsammans för denna gång. Vilken resa!

Tack Estland! Tack Tallinn! Tack EUCYS! Tack Unga Forskare! Tack Hvitfeldtska!

Och Tack Emma Lundgren för att du stöttat oss under hela resan från första idén till sista presentationen!

Utan er hade vi aldrig fått en sådan underbar tid som vi nu har haft!

Med vänliga hälsningar,

Emma, Josefin och Virág

EUCYS: dagen innan prisceremonin

Hej!

Nu är sista dagen med domarbesök och presentationer klart. Vi har plockat ihop montern, vilket tog sin tid då vi klistrat upp den mycket noggrant. Sedan fick vi åka till ett konstmuseum och det hade varit mycket mer intressant om inte hjärnan varit mos efter alla dessa dagar av ansträngning, sömnlöshet och matkoma. Men vi lärde oss nya saker och fick god mat som vanligt. Det blev en tidig hemfärd och vi hoppas på god sömn inför morgondagens ceremoni. Utöver prisceremonin ska vi på rundtur i Tallinn och gå på avskedsfest. Men nu är det dags för vår skönhetssömn. Godnatt och håll tummarna för oss imorgon!

EUCYS: tävlingen sätter igång

Senaste nytt från våra stipendiater Virág, Emma och Josefin som just nu befinner sig i Tallinn på European Union Contest for Young Scientists!

Dag 1

Nu har tävlingen börjat på riktigt. Dagen började med en fantastisk hotellfrukost. Sedan fick vi åka till SpaceX där vi skulle ställa upp och fixa iordning våra bås, vilket gick lätt och vi blev riktigt nöjda. Sedan var det dags för invigningsceremoni. Den var intressant, rolig och lärorik.

Efter invigningsceremonin började utställningen på riktigt och nervösa som vi var pratade vi med så många som möjligt för att öva upp engelskan och slippa tänka på juryn. Till sist kom det också en jurymedlem till oss. Ingen vila och ingen ro som man lätt kan tänka när vi fort efter jurymedlemmen gått skulle med bussarna till underhållningen och middagen. Vi fick åka till ett mycket coolt museum med många olika saker att göra, många knappar att trycka på och olika instrument att spela på. Vi blev indelade i grupper och fick lite uppgifter att göra vilket var jättekul. Vi fick också gå på några intressanta föreläsningar och dansa en rolig dans. Nu är vi tillbaka på hotellet (vilket är jättefint) och laddar inför morgondagen fylld av nya jurymedlemmar och erfarenheter!

 

Dag 2

Tävlingens andra dag och vi har pratat med många andra deltagare och två domare. Bland annat pratade vi med två jättesnälla tjejer från Kina som har riktigt intressanta projekt som kommer att rädda liv någon dag. Vi har också pratat mycket med en tjej från Slovakien som är jättetrevlig och vi åt också lunch med henne. Sedan fick vi en uppgift att bilda ett lag och bygga ett så bra och högt sugrörstorn som möjligt. Vi hamnade med två tyska killar, vilket var jättekul och vi hoppas på att vårt torn blev det högsta och bästa.

Mediateamet kom fram till oss idag och vi har blivit intervjuade och presenterat vårt projekt på både svenska och engelska. När man har stått och pratat om projektet på engelska i två dagar blir det svårt att förklara det på svenska, men vi känner att det ändå gick bra. Efter dagen gått blev det fotografering, middag och föreläsningar. Det var riktigt intressant även om vi var lite väl trötta. Vi hade nog uppskattat det mer om vi inte redan varit aktiva i 8 timmar sedan innan. Men nu är vi tillbaka på hotellet och sitter i våra underbara morgonrockar vi fått. Vi laddar ännu en gång inför morgondagen, vilken den sista dagen med domarbesök.

Emma, Josefin och Virág på väg till EUCYS

Hej!

Emma, Josefin och Virág från Göteborg här! Nu är vi påväg till Tallinn i Estland. Där kommer vi att tävla i EUCYS (European Union Contest for Young Scientists) med vårt forskningsprojekt om korttidsminne. Från början var det vårt gymnasiearbete men under det senaste året har det blivit mer av ett forskningsprojekt. Projektet jämför korttidsminnet hos barn i 10- till 11-årsåldern respektive vuxna i åldern 30-50 år. Vi ser fram emot att träffa ungdomar från hela världen och få ta del av deras projekt. Det är nervöst men vi känner att vi klarar det tillsammans. Det kommer vara en upplevelse som kommer följa med oss resten av våra liv.

Vad är dina framtidsplaner och vad gör du nu?

Virág Angyal “Nu studerar jag till sjuksköterska och i framtiden vill jag specialisera mig inom området barn. Jag hade gärna forskat inom utvecklingspsykologin och barns beteende.”

Emma Witt “Nu studerar jag mode -och textildesign, men siktar på att läsa till arkitekt. I  framtiden  vill  jag  på  något  sätt  arbeta  med  innovativalösningar.”

Josefin  Nyberg  “Nu  studerar  jagbiomedicinsk  analytikerprogrammet  och  planerar  att forska  inom  något  ämne  när  jag  tagit  min  examen.Forskningsämne  är fortfarande  lite  osäkert  med  någotinom  humanfysiologi.”

CASTIC: sista tävlingsveckan och besöket i Peking

Våra CASTIC-stipendiater har nu hunnit landa hemma i Sverige, men resan följer ännu med! Nedan
kan ni läsa deras berättelser och se bilder från från de sista dagarna utav CASTIC 2017, samt den
efterföljande studievistelsen i Peking! // Neda Farhand, reseledare CASTIC.

Sofia Wadell:
Även den sista dagen under CASTIC-veckan var väldigt intensiv och full av aktiviteter. På morgonen fick vi möjlighet att tillsammans med de övriga internationella deltagarna åka och besöka den berömda byggnaden där G20-mötet hållits 2016. Vi fick en guidad tur i området och arkitekturen var verkligen hur fin som helt. Vi blev minst sagt förvånade men väldigt imponerade när guiden berättade att allt byggts på mindre än 2 år. Vi besökte även en utställning om kinesiska flygplan och rymdskepp genom historien som nyligen öppnat i samma komplex. De hade använt VR i en stor del av museet så även om informationstexterna främst var på kinesiska var det en givande upplevelse. Under eftermiddagen åkte vi tillbaka till utställningen och våra montrar.

Idag var tävlingen dels öppen för skolklasser men det var också VIP-dag, vilket innebar att diverse viktiga personer inom Kinas forskningsvärld samt vicepresidenten från regeringen skulle komma på besök. Det var lite svårt att berätta om våra arbeten för skolbarnen då de flesta var yngre och inte kunde så bra engelska. När de besökte utställningen blev det därför mer fotografering än projektpresentationer, men det var väldigt kul det också.

Säkerhetspådraget och uppmärksamheten som vicepresidenten fick när han anlände var enorm. Det blev verkligen påtagligt att regeringsmedarbetarna har oerhört hög status här i Kina. Folk flockades runt honom i hopp om att få en bild och det var helt omöjligt att ta sig fram i den gången av utställningen han befann sig i. Vi internationella deltagare stod kvar i våra montrar och när vicepresidenten gick igenom gången jag stod i stannade han vid mitt
projekt. Jag fick då möjlighet att dels prata lite med honom och även presentera mitt projekt. Han kunde inte engelska men använde sig av tolk så det var inga problem och han verkade faktiskt genuint intresserad. Han sa även att han gillade Stockholm väldigt mycket som stad vilket var kul att höra som den sanna stockholmare jag nog ändå är.

På kvällen var det dags för prisceremonin och vi fick platser längst fram vid scenen. Allt var väldigt bra ordnat och det var stort TV-pådrag, mycket kanske på grund av att vicepresidenten även nu skulle delta och även hålla ett tal. Vi internationella deltagare fick motta pris först då vi tävlade i en annan kategori än de kinesiska tävlande. Lina och jag lyckades få andra respektive tredje pris – något som vi båda var mer än nöjda med och vi fick gå upp på scen för att ta emot medaljer. Senare på kvällen var det dags att säga hejdå till alla tävlande från de andra länderna då vi alla skulle åka iväg till flygplatsen vid olika tider under morgondagen. Det var såklart tråkigt att behöva skiljas åt men vi var alla otroligt glada över att ha lärt känna varandra och det är flera som jag hoppas och tror kunna hålla kontakten med ett bra tag framöver.

Lina Fransén:

När tävlingen i Hangzhou var slut flög vi till Peking. Första dagen i Peking tog vi det lite lugnt efter många dagar med fullspäckat schema. Vi gick längs shoppinggatan Wangfujing Dajie, och jag köpte lite kinesiskt te att ta med hem. Teet i Kina är verkligen gott. Dag två i Peking åkte vi till den kinesiska muren. Vi blev körda till en by ungefär två timmar från hotellet, och började därifrån gå genom skogen upp mot muren tillsammans med vår guide. Den del av muren som vi kom till först var en “vild” del, som till skillnad från de flesta turistdelar inte har återställts eller reparerats. På den delen av muren var det inte alls många turister (men desto fler mygg och växter). Utsikten över bergen var fantastisk, och det var svårt att föreställa sig att den mur mur vi gick på är ungefär fyra gånger så lång som Sverige.

Efter att ha gått i ett par timmar nådde vi en reparerad del av muren, där det var betydligt fler turister. Denna del av muren stämde bättre överens med den bild som jag hade före resan. Ner från muren tog vi linbanan, eftersom vi alla var mer eller mindre trötta efter att ha hikeat i flera timmar i hettan. På väg hem till hotellet tog vår guide med oss till en lokal restaurang, och beställde flera olika rätter som vi alla delade på. Det var den i särklass godaste maten som jag åt under resan. Hungern kryddade förmodligen maten lite extra.

I Peking hann vi även med att åka på en guidad busstur till Sommarpalatset, Himmelens Tempel och Förbjudna Staden. Vi fick veta att sjön vid Sommarpalatsen är konstgjord, och tillverkad för att efterlikna Xihu (Västra sjön), som vi såg i Hangzhou! När vi var i Förbjudna Staden pratade jag med en brittisk turist (som även råkade vara kemist!) som var på samma guidade tur som vi. Han berättade för mig hur den förbjudna staden är byggd för att tåla jordbävningar. Förbjudna staden har även ett väldigt effektivt dränagesystem, som gör att den klarar sig bra vid översvämningar. Arkitekturen är verkligen imponerande, inte minst med tanke på att Förbjudna Staden är 600 år gammal! På kvällen innan vi åkte hem tittade vi på The Legend of Kung Fu. Jag tyckte verkligen om hur
historieberättande kombinerades med imponerande Kung Fu-uppträdanden. Det var en bra avslutning på en fantastisk och stundvis nästan surrealistisk resa.”

Vi tackar Sofia och Lina för årets rapporter från CASTIC, och hoppas att ni ser fram emot nästa år!