Viktor Köhlin Lövfors RSI-upplevelse

Hej!

I sommar har jag varit på den prestigefyllda sommarforskarskolan RSI på MIT i Boston. Jag fick höra från tidigare års deltagare att RSI skulle bli den bästa sommaren i mitt liv. Det visade sig vara en underdrift.

Jag är en 16-årig naturvetarelev på gymnasiet Europaskolan i Strängnäs. Jag har alltid varit intresserad av fysik och astronomi och har alltid läst mycket på egen hand om de här ämnena.

Då mitt intresse ligger inom astronomi fick jag möjligheten att jobba med en mentor på Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics. Mitt projekt handlar om föregångare till supernovor av typ Ia. Supernovor är en slags kosmisk explosion, och supernovor av typ Ia är väldigt viktiga för att bestämma stora avstånd i rymden. Jag undersökte dubbelstjärnesystem med vita dvärgar i närheten av vårt solsystem för att se vilka av dessa som möjligtvis skulle kunna bli supernovor av typ Ia. Det här är viktigt som grundforskning om typ Ia-supernovors struktur och i förlängningen för att bättre kunna mäta stora avstånd och förstå universums expansion.

Vi bjöds även på en massa intressanta föreläsningar. Första veckan hade vi ämnesspecifika föreläsningar från professorer vid toppuniversiteten i USA, lektioner i hur man använder formateringsspråket latex samt ett miniprojekt för att öva vetenskapligt skrivande och presentationsteknik. Under resten av sommaren fick vi lyssna till gästföreläsare på kvällarna, allt från nobelpristagare till företrädare för olika branschledande företag.

Vad som verkligen särskilde RSI från allt annat jag har varit med om, var människorna jag träffade. Alla, från de andra deltagarna till personalen och de gästande föreläsarna, delade en passion för vetenskap och forskning, samt djupa ämneskunskaper, till en grad som jag inte stött på någon annanstans. Det var verkligen extremt inspirerande och lärorikt att vistas i en sådan miljö.

Upplevelsen var mycket mer än endast ett forskningsarbete, och den har förstärkt min ambition att gå vidare och forska inom fysik. Att vara på RSI har både klargjort saker jag undrat om den akademiska världen och givit mig många väldigt goda vänner för livet.

Jag rekommenderar verkligen alla med ett starkt intresse för naturvetenskaplig forskning att söka till RSI. Det är en upplevelse olik någon annan.

 

Viktor Köhlin Lövfors

Johanna Lidholms RSI-upplevelse

Johanna Lidholms RSI-upplevelse

Hej!

Den här sommaren har utan tvekan varit den kortaste i mitt liv. Sommaren har inte bara varit otroligt lärorik, jag har också fått träffa fantastiska människor från alla världens hörn.

Jag heter Johanna Lidholm och jag kommer från en ort vid namn Bjärred som ligger strax utanför Lund. I Lund går jag på gymnasiet, spetsutbildning i fysik på Polhemskolan och ska nu börja mitt tredje år. Jag visste att jag ville hålla på med naturvetenskap och ingenjörskap redan när jag var 13 år och vi byggde raketer bestående av PET flaskor i skolan. Av alla områden i naturvetenskap har fysik har alltid fascinerat mig mest och jag har ständigt haft uppmuntrande lärare och familj vilket motiverat mig att fortsätta denna bana.

Under sommaren blev jag placerad i en grupp på MIT som arbetar med kvantfotonik. Deras mål är i grund och botten att utveckla en s.k. kvantdator som är en helt ny typ av dator med potential att revolutionera många områden inom naturvetenskap. En kvantdator skiljer sig från en vanlig dator då den består av kvantbitar istället för vanliga bitar. I gruppen jag arbetade i används diamanter som kvantbitar och informationen från kvantbitarna förmedlas i form av fotoner. Problemet är att utläsningen ur kvantbitarna är låg eftersom mycket av ljuset genomgår totalreflektion inuti diamanten p.g.a. ett mycket högt brytningsindex i diamant. Min uppgift var att ändra diamantstrukturen för att öka utläsningen och därmed tillåta att koppla samman flera kvantbitar, vilket är väsentligt för att konstruera en kvantdator. Jag konstruerade och simulerade olika strukturer och optimerade dem för att maximera utläsningen av fotoner.  Resultaten var mycket lovande, både jag och in mentor var nöjda och jag blev informerad att gruppen ska bygga dessa strukturer i framtiden.

Den här resan har helt klart varit den bästa i mitt liv. Jag har lärt mig massor inom forskning, inte bara processen i sig utan även vikten av att kunna redovisa sina resultat för en bred publik. Jag tyckte verkligen om alla timmar i labbet och att få vara omgiven av så hjälpsamma och trevliga människor som fanns på avdelningen. Men så mycket mer hände än bara forskningen. På RSI har jag träffat många fantastiska människor och knutit vänskapsband över hela världen. De har gett mig nya perspektiv på saker som jag tidigare tagit för givet. Även föreläsningar från nobelpristagare har inspirerat och gjort mig ännu mer nyfiken. I denna omgivning har mitt intresse för vetenskap bara ökat. Jag har fått se att forskningen kan göra skillnad för människor och att den är otroligt viktig för samhället i stort. Jag vill inget annat än att studera vidare och fortsätta denna bana, som jag i nuläget bara fått ett smakprov på.

Unga Forskare har min eviga tacksamhet att jag blivit utvald till den här resan. Den har förändrat min syn på så mycket och jag har fått lärdomar och vänner för livet. Tack för jag har fått vara med om mitt livs bästa sommar!

Johanna Lidholm

EUCYS: prisceremoni, hörlurar och nyckeln till Estland

Prisceremoni

Så sanningens dag har kommit, när alla priser delas ut till de bästa projekten. Dagen började med att fixa sig till sitt finaste själv, efter detta blev det en kort promenad till Tallinns Konserthall. Prisceremonin började med Estlands nationalsång och underhållning av högsta kvalitet. Sedan började priserna delas ut. Ett av priserna delades ut av Estlands President.

Tyvärr blev det  inget pris för Sverige i år. Men lika glada är vi för det, men gladast är nog vinnarna. I vilket fall är vi stolta över vår prestation och ser fram emot att kunna utveckla den i framtiden. Ceremonin överträffade våra förväntningar och vi blev alla rörda till tårar. Tänk att allt redan är över. Vi vill inte att det ska vara över än. Men sådant är livet, fantastiska stunder inträffar och fina minnen bildas.

Efter denna underbara ceremoni fick vi chansen att gå på en guidad tur i Tallinns gamlestad. Under promenaden föll vi för stadens mysiga stämning och vackra arkitektur. Det var mycket vackert och staden med sin fascinerande historia, fina gator, butiker och utsiktsplatser är en stad vi sent kommer att glömma.

Efter rundturen fick vi vila och byta om inför avskedsfesten som hölls på Tallinn Song Festival Grounds. Vilken fest! Vi hade en konferencier som underhöll oss, höll i små tävlingar och delade ut sugrörstornspriset. Här kom stunden vi väntat på, att få höra om vårt fantastiska torn som vi byggt tillsammans med två pojkar från Tyskland. Klart att vi hade det bästa, dock var det ett annat torn som var högre än vårt (även om de inte följde alla regler). Så vi fick andrapriset men överklagade inte då andrapriset var coola hörlurar. Vi visste ju innerst inne att vi var vinnarna.

Det blev sedan ett litet quiz som Josefin lyckades vinna. Hon fick då “nyckeln till Estland”. Kvällen fortsatte och till slut efter en god middag, bra musik och underhållning i världsklass avslutades kvällen med en spännande eldshow.

Sista dagen i Estland

Dags att åka hem. Sista dagen i Estland och vi har halva dagen på oss att packa och göra vad vi vill. Sista frukosten avnjöt vi länge efter en snabb packning av alla grejer vi haft med oss. Vi bestämde oss efter frukosten för att gå till alla de underbara affärer som vi tidigare passerat i gamlestaden. Som vanligt var vi ute för tidigt och fick vänta i en halvtimme innan affärerna öppnade. Vi hittade dock en liten marknad med hemgjorda ullmössor, vantar, ponchos och strumpor. Alla köpte vi oss lite olika souvenirer som vi blev riktigt nöjda med.

När affärerna öppnat gick vi in i en affär som fastnat i medeltiden. Personalen var som medeltida försäljare och vi lärde oss mycket om dåtidens prylar och köpte även lite småsaker som exempelvis kort med det ”hemliga språket av blommor” skrivet på sig. Efter denna shoppingtur checkade vi ut från hotellet och vilade i lobbyn innan hemresan påbörjades. Vi fick då säga hejdå till alla underbara människor vi träffat och speciellt våra tyska vänner. Flyget hem gick smidigt och på grund av tidsskillnaden landade vi tidigare än vi åkte. Det blev en riktig resa tillbaka i tiden. Väl i Stockholm åt vi en sista middag tillsammans med Karl den bästa “Adult in charge” vi kunnat tänka oss! Nu sitter vi och skriver det sista inlägget och väntar på att flyget hem ska komma. Sista stunden tillsammans för denna gång. Vilken resa!

Tack Estland! Tack Tallinn! Tack EUCYS! Tack Unga Forskare! Tack Hvitfeldtska!

Och Tack Emma Lundgren för att du stöttat oss under hela resan från första idén till sista presentationen!

Utan er hade vi aldrig fått en sådan underbar tid som vi nu har haft!

Med vänliga hälsningar,

Emma, Josefin och Virág

EUCYS: dagen innan prisceremonin

Hej!

Nu är sista dagen med domarbesök och presentationer klart. Vi har plockat ihop montern, vilket tog sin tid då vi klistrat upp den mycket noggrant. Sedan fick vi åka till ett konstmuseum och det hade varit mycket mer intressant om inte hjärnan varit mos efter alla dessa dagar av ansträngning, sömnlöshet och matkoma. Men vi lärde oss nya saker och fick god mat som vanligt. Det blev en tidig hemfärd och vi hoppas på god sömn inför morgondagens ceremoni. Utöver prisceremonin ska vi på rundtur i Tallinn och gå på avskedsfest. Men nu är det dags för vår skönhetssömn. Godnatt och håll tummarna för oss imorgon!

EUCYS: tävlingen sätter igång

Senaste nytt från våra stipendiater Virág, Emma och Josefin som just nu befinner sig i Tallinn på European Union Contest for Young Scientists!

Dag 1

Nu har tävlingen börjat på riktigt. Dagen började med en fantastisk hotellfrukost. Sedan fick vi åka till SpaceX där vi skulle ställa upp och fixa iordning våra bås, vilket gick lätt och vi blev riktigt nöjda. Sedan var det dags för invigningsceremoni. Den var intressant, rolig och lärorik.

Efter invigningsceremonin började utställningen på riktigt och nervösa som vi var pratade vi med så många som möjligt för att öva upp engelskan och slippa tänka på juryn. Till sist kom det också en jurymedlem till oss. Ingen vila och ingen ro som man lätt kan tänka när vi fort efter jurymedlemmen gått skulle med bussarna till underhållningen och middagen. Vi fick åka till ett mycket coolt museum med många olika saker att göra, många knappar att trycka på och olika instrument att spela på. Vi blev indelade i grupper och fick lite uppgifter att göra vilket var jättekul. Vi fick också gå på några intressanta föreläsningar och dansa en rolig dans. Nu är vi tillbaka på hotellet (vilket är jättefint) och laddar inför morgondagen fylld av nya jurymedlemmar och erfarenheter!

 

Dag 2

Tävlingens andra dag och vi har pratat med många andra deltagare och två domare. Bland annat pratade vi med två jättesnälla tjejer från Kina som har riktigt intressanta projekt som kommer att rädda liv någon dag. Vi har också pratat mycket med en tjej från Slovakien som är jättetrevlig och vi åt också lunch med henne. Sedan fick vi en uppgift att bilda ett lag och bygga ett så bra och högt sugrörstorn som möjligt. Vi hamnade med två tyska killar, vilket var jättekul och vi hoppas på att vårt torn blev det högsta och bästa.

Mediateamet kom fram till oss idag och vi har blivit intervjuade och presenterat vårt projekt på både svenska och engelska. När man har stått och pratat om projektet på engelska i två dagar blir det svårt att förklara det på svenska, men vi känner att det ändå gick bra. Efter dagen gått blev det fotografering, middag och föreläsningar. Det var riktigt intressant även om vi var lite väl trötta. Vi hade nog uppskattat det mer om vi inte redan varit aktiva i 8 timmar sedan innan. Men nu är vi tillbaka på hotellet och sitter i våra underbara morgonrockar vi fått. Vi laddar ännu en gång inför morgondagen, vilken den sista dagen med domarbesök.

Emma, Josefin och Virág på väg till EUCYS

Hej!

Emma, Josefin och Virág från Göteborg här! Nu är vi påväg till Tallinn i Estland. Där kommer vi att tävla i EUCYS (European Union Contest for Young Scientists) med vårt forskningsprojekt om korttidsminne. Från början var det vårt gymnasiearbete men under det senaste året har det blivit mer av ett forskningsprojekt. Projektet jämför korttidsminnet hos barn i 10- till 11-årsåldern respektive vuxna i åldern 30-50 år. Vi ser fram emot att träffa ungdomar från hela världen och få ta del av deras projekt. Det är nervöst men vi känner att vi klarar det tillsammans. Det kommer vara en upplevelse som kommer följa med oss resten av våra liv.

Vad är dina framtidsplaner och vad gör du nu?

Virág Angyal “Nu studerar jag till sjuksköterska och i framtiden vill jag specialisera mig inom området barn. Jag hade gärna forskat inom utvecklingspsykologin och barns beteende.”

Emma Witt “Nu studerar jag mode -och textildesign, men siktar på att läsa till arkitekt. I  framtiden  vill  jag  på  något  sätt  arbeta  med  innovativalösningar.”

Josefin  Nyberg  “Nu  studerar  jagbiomedicinsk  analytikerprogrammet  och  planerar  att forska  inom  något  ämne  när  jag  tagit  min  examen.Forskningsämne  är fortfarande  lite  osäkert  med  någotinom  humanfysiologi.”

CASTIC: sista tävlingsveckan och besöket i Peking

Våra CASTIC-stipendiater har nu hunnit landa hemma i Sverige, men resan följer ännu med! Nedan
kan ni läsa deras berättelser och se bilder från från de sista dagarna utav CASTIC 2017, samt den
efterföljande studievistelsen i Peking! // Neda Farhand, reseledare CASTIC.

Sofia Wadell:
Även den sista dagen under CASTIC-veckan var väldigt intensiv och full av aktiviteter. På morgonen fick vi möjlighet att tillsammans med de övriga internationella deltagarna åka och besöka den berömda byggnaden där G20-mötet hållits 2016. Vi fick en guidad tur i området och arkitekturen var verkligen hur fin som helt. Vi blev minst sagt förvånade men väldigt imponerade när guiden berättade att allt byggts på mindre än 2 år. Vi besökte även en utställning om kinesiska flygplan och rymdskepp genom historien som nyligen öppnat i samma komplex. De hade använt VR i en stor del av museet så även om informationstexterna främst var på kinesiska var det en givande upplevelse. Under eftermiddagen åkte vi tillbaka till utställningen och våra montrar.

Idag var tävlingen dels öppen för skolklasser men det var också VIP-dag, vilket innebar att diverse viktiga personer inom Kinas forskningsvärld samt vicepresidenten från regeringen skulle komma på besök. Det var lite svårt att berätta om våra arbeten för skolbarnen då de flesta var yngre och inte kunde så bra engelska. När de besökte utställningen blev det därför mer fotografering än projektpresentationer, men det var väldigt kul det också.

Säkerhetspådraget och uppmärksamheten som vicepresidenten fick när han anlände var enorm. Det blev verkligen påtagligt att regeringsmedarbetarna har oerhört hög status här i Kina. Folk flockades runt honom i hopp om att få en bild och det var helt omöjligt att ta sig fram i den gången av utställningen han befann sig i. Vi internationella deltagare stod kvar i våra montrar och när vicepresidenten gick igenom gången jag stod i stannade han vid mitt
projekt. Jag fick då möjlighet att dels prata lite med honom och även presentera mitt projekt. Han kunde inte engelska men använde sig av tolk så det var inga problem och han verkade faktiskt genuint intresserad. Han sa även att han gillade Stockholm väldigt mycket som stad vilket var kul att höra som den sanna stockholmare jag nog ändå är.

På kvällen var det dags för prisceremonin och vi fick platser längst fram vid scenen. Allt var väldigt bra ordnat och det var stort TV-pådrag, mycket kanske på grund av att vicepresidenten även nu skulle delta och även hålla ett tal. Vi internationella deltagare fick motta pris först då vi tävlade i en annan kategori än de kinesiska tävlande. Lina och jag lyckades få andra respektive tredje pris – något som vi båda var mer än nöjda med och vi fick gå upp på scen för att ta emot medaljer. Senare på kvällen var det dags att säga hejdå till alla tävlande från de andra länderna då vi alla skulle åka iväg till flygplatsen vid olika tider under morgondagen. Det var såklart tråkigt att behöva skiljas åt men vi var alla otroligt glada över att ha lärt känna varandra och det är flera som jag hoppas och tror kunna hålla kontakten med ett bra tag framöver.

Lina Fransén:

När tävlingen i Hangzhou var slut flög vi till Peking. Första dagen i Peking tog vi det lite lugnt efter många dagar med fullspäckat schema. Vi gick längs shoppinggatan Wangfujing Dajie, och jag köpte lite kinesiskt te att ta med hem. Teet i Kina är verkligen gott. Dag två i Peking åkte vi till den kinesiska muren. Vi blev körda till en by ungefär två timmar från hotellet, och började därifrån gå genom skogen upp mot muren tillsammans med vår guide. Den del av muren som vi kom till först var en “vild” del, som till skillnad från de flesta turistdelar inte har återställts eller reparerats. På den delen av muren var det inte alls många turister (men desto fler mygg och växter). Utsikten över bergen var fantastisk, och det var svårt att föreställa sig att den mur mur vi gick på är ungefär fyra gånger så lång som Sverige.

Efter att ha gått i ett par timmar nådde vi en reparerad del av muren, där det var betydligt fler turister. Denna del av muren stämde bättre överens med den bild som jag hade före resan. Ner från muren tog vi linbanan, eftersom vi alla var mer eller mindre trötta efter att ha hikeat i flera timmar i hettan. På väg hem till hotellet tog vår guide med oss till en lokal restaurang, och beställde flera olika rätter som vi alla delade på. Det var den i särklass godaste maten som jag åt under resan. Hungern kryddade förmodligen maten lite extra.

I Peking hann vi även med att åka på en guidad busstur till Sommarpalatset, Himmelens Tempel och Förbjudna Staden. Vi fick veta att sjön vid Sommarpalatsen är konstgjord, och tillverkad för att efterlikna Xihu (Västra sjön), som vi såg i Hangzhou! När vi var i Förbjudna Staden pratade jag med en brittisk turist (som även råkade vara kemist!) som var på samma guidade tur som vi. Han berättade för mig hur den förbjudna staden är byggd för att tåla jordbävningar. Förbjudna staden har även ett väldigt effektivt dränagesystem, som gör att den klarar sig bra vid översvämningar. Arkitekturen är verkligen imponerande, inte minst med tanke på att Förbjudna Staden är 600 år gammal! På kvällen innan vi åkte hem tittade vi på The Legend of Kung Fu. Jag tyckte verkligen om hur
historieberättande kombinerades med imponerande Kung Fu-uppträdanden. Det var en bra avslutning på en fantastisk och stundvis nästan surrealistisk resa.”

Vi tackar Sofia och Lina för årets rapporter från CASTIC, och hoppas att ni ser fram emot nästa år!

SJWP: jurydag, prisutdelning, bankett och Panetoz

I måndags var det dags att presentera för juryn, något jag ändå sett fram emot att göra. Nervositeten försvann så fort jag började berätta. Juryn ställde frågor och vi diskuterade mitt projekt. Genom att vi alla tänker annorlunda, gav detta nya synvinklar och idéer, vilket jag upplevde som både givande och roligt. Efter presentationerna blev det bowling och tacos med alla deltagare.

På tisdagen fick vi möjligheten att genom ett studiebesök få en insikt i den verksamhet Xylem, ett ledande företag inom teknologi riktat mot vatten, bedriver. Framförallt en presentation av projektet ”WaterTank”, som Xylem står bakom, var fascinerande. Målet med WaterTank är att förbättra tillgängligheten av vattenresurser i de länder där detta är bristande. Genom projektet har exempelvis toaletter och pumpar installerats på skolor i Indien. Men vatten är ett komplext tema, det genomflyter många andra. Jämlikhet och utbildning för flickor gynnas när toaletter installeras, genom att menstruation inte tvingar dem till att avbryta sina studier. Även genom det försvunna behovet att gå långa sträckor för att hämta vatten då en kran installerats, stärks detta. Hygien och hälsa förbättras. Vi går till kranen och rent vatten kommer ut – en självklarhet – men vatten kan vara en lyxvara. Studiebesöket gav perspektiv.

Till kvällen väntade middag och prisutdelning i närvaro av kronprinsessan Victoria, som har stöttat SJWP sedan dess början. Alla fick hälsa på kronprinsessan och sedan marscherade vi in med våra respektive flaggor. Efter en trevlig middag som avslutades med en ”Bombe Glacée of white chocolate parfait, red currant, apple and Sichuan green pepper sorbet served with chouquettes” (otroligt gott), delades Stockholm Junior Water Prize ut. Vinnarna blev USA, vars lycka var härlig att iaktta! Tårar och skratt varvades. Panetoz avslutade med ett grymt uppträdande.

Sista dagen deltog jag i Stockholm Water Prize Laureats Symposium – International Water Law: Promoting Diplomacy and Peace. Även Carl XVI Gustaf närvarade. Utmaningarna med delade vattenreservoarer mellan länder diskuterades, vilket var ämnet vinnaren av Stockholm Water Prize (inte junior) behandlat. Citatet ”No water, no life. No blue, no green.” (Sylvia Earle) samt faktum att vatten kan agera som en katalysator för fred och hållbarhet tar jag med mig därifrån.

Veckan avslutades med en kunglig bankett på stadshuset Stockholm. Mingel i solsken med Stockholm som kuliss, fantastisk mat, ännu mer fantastiskt sällskap och imponerande underhållning fyllde kvällen. Väl tillbaka på hotellet, sent på kvällen, var det dags att säga hejdå för mig. Sorgligt men ändå underbart och härligt då jag vet att vissa av människorna kommer jag aldrig glömma och förhoppningsvis även återse.

Från hela min resa tar jag med mig bredd av upplevelser, många lärdomar, viktiga insikter samt värdefulla kontakter.

// Hannah Bassek

Andra dagen på Stockholm Junior Water Prize

Nu har SJWP dragit igång. Nedan kan du läsa Hannahs tankar om de första dagarna.

Igår välkomnades alla finalister av SWJP. Representanter från the Raincoat Foundation höll ett litet välkomsttal innan middagen, där orden ”Entrepreneurship, Knowledge and Passion” betonades. Dessa ord fångar även bra det intryck de övriga deltagarna givit mig. Samtidigt är skrattet aldrig långt borta.

Alla deltagare är uppdelade i två grupper. Min grupp fick idag en guidad visning av gamla stan. Även om jag varit där förut och numer även är stockholmsbo, är gamla stan alltid trevlig att besöka. De smala kullerstensgränderna och genuina byggnaderna har både charm och personlighet. Under fritiden som följde vandrade jag tillsammans med deltagare från Österrike, Spanien, England och Sydafrika vidare genom ett soligt Stockholm.

Imorgon har jag jurydag, vilket ska bli spännande!

Hannah Bassek på Stockholm Junior Water Prize

Nu är det dags för årets upplaga av Stockholm Junior Water Prize. En tävling vars syfte är att framhäva och uppmuntra ungas intresse i vattenfrågor och hållbar utveckling. Varje år tävlar tusentals ungdomar i nationella tävlingar över hela jorden om platser på den internationella finalen i Stockholm. På finalen har man chans att vinna 15000 dollar och en glasstatyett som delas ut av ingen mindre än kronprinsessan Victoria. Var och ett av de över 30 samarbetande länderna skickar sina representanter för att tävla i den internationella finalen. Sverige representeras i år av Hannah Bassek som i våras vann Svenska Juinorvattenpriset på Utställningen Unga Forskare. Här nedan berättar Hannah lite om sig själv och sitt projekt.

/Max Vinger, reseledare

Mitt namn är Hannah Bassek, 18 år. Jag tog nyligen studenten från det naturvetenskapliga programmet på Lugnetgymnasiet i Falun och ska nu snart påbörja läkarstudier på Karolinska Institutet i Stockholm.

“Take urgent action to combat climate change and its impacts” är det trettonde av de sjutton globala mål för hållbar utveckling, vilka ska vägleda världens länder mot hållbarhet. Den globala uppvärmningen orsakar en mångfald av vattenrelaterade utmaningar som utmanar uppfyllandet av detta mål. Samtidigt är det, om motivation finns, möjligt att minimera de antropogena klimatförändringarnas konsekvenser menar FN:s klimatpanel (IPCC). På denna motivation, i form av klimatmedvetenhet, vilket definieras som insikten att den globala uppvärmningen är ett hot, har jag fokuserat mitt arbete.

Jag har utvecklat en strategi för att öka klimatmedvetenhet. Denna inkluderar att konkretisera abstrakta klimatförändringar och integrerar Aristoteles teori om effektivt övertygande. Användandet av denna strategi ska generera ett underlag användbart för klimatkampanjer. Vidare har jag applicerat denna strategi genom en jämförelse mellan personliga upplevelser och vetenskapliga fakta kring den globala uppvärmningen i den svenska fjällen. Jag utformade även en modell som presenterar vikten av klimatmedvetenhet för en effektiv klimatpolitik, vars användning är tänkt analytiskt. Genom en ökad klimatmedvetenhet, effektiviseras klimatinsatser, vilket ökar chanserna för ett hållbart samhälle.

Det jag mest ser fram emot med deltagandet i Stockholm Junior Water Prize är att lära känna kulturer och människor från världens alla hörn. Jag tror på att betydelsen av internationellt samarbete bara kommer öka i framtiden, att vi tillsammans bättre kommer kunna lösa de utmaningar vi ställs inför, vilket ökar relevansen av just detta.