Göteborgs universitet är en av våra samarbetspartners i finalen av Utställningen Unga Forskare. I det här inlägget får du möta Petra som läser masterprogrammet i biologi på GU.
Trots att intresset för djur och natur alltid funnits där, var det ingen självklarhet att Petra Knutson skulle läsa biologi. Men efter snart fem års studier är hon nu nära att kunna uppfylla sin dröm – att arbeta i tropikerna med utrotningshotade djur.
Hon har lyckats slita sig från sitt dna-labb på Zoologen en stund, trots att det är mycket att göra. Sista terminen på masterprogrammet ägnas nämligen åt ett längre examensarbete, där Petras är en del i ett större forskningsprojekt kring vadarfåglar.
– Det är kul att göra någonting på riktigt, men lite nervöst också, säger Petra.
Hon berättar engagerat om hur antalet större strandpipare i Halland har minskat drastiskt och fortsätter minska trots att åtgärder genomförts. Det är nu så illa att det nästan inte finns några individer kvar. Mönstret är det samma för de flesta vadarfåglar runt om i världen, där många arter hotas av utrotning.
– Vi misstänker att det beror på att de fåglar som finns kvar är isolerade, vilket kan medföra att det förekommer mycket inavel i populationerna.
För att kunna ta reda på om det verkligen är så, analyserar Petra dna från fåglarna. Skulle det vara så, kan resultaten innebära att man får införa avelsprogram, bygga korridorer eller helt enkelt flytta individer för att undvika utdöende.
– Varför ska vi lägga så mycket krut på de här fåglarna, kan man fråga sig? Alla arter hänger ihop i ett ekosystem, och förvinner de så försvinner även andra arter. Det är också en moralisk fråga – vi är på väg mot ett sjätte massutdöende, och orsaken är vi människor.
Hon är engagerad i strandpiparens öde, men det inte fåglar som hon brinner allra mest för utan utrotningshotade däggdjur. I början av sin masterutbildning åkte hon nämligen iväg på ett internationellt utbyte till regnskogen i Tanzania via Tropical Biology Association och läste en fältkurs i bevarandebiologi.
– Runt ekvatorn finns den största biologiska mångfalden med komplexa näringsvävar, och en tydligare koppling mellan samhället och bevarandebiologin. De lever av naturen på ett sätt som inte vi gör, vilket gör bevarandearbetet väldigt intressant och utmanande, säger Petra Knutson.
Ursprungligen från Linköping har Petra flyttade runt, och hon bodde bland annat i London innan hon av en slump hamnade i Göteborg. En stad som hon verkligen trivs i.
– Göteborg brukar ju kallas för Lilla London, och jag kan hålla med om klyschan. Båda städerna har samma känsla, och i Göteborg känner jag mig verkligen hemma.
Som nybliven göteborgare var steget till Göteborgs universitet inte så stort, och när en av hennes vänner skulle läsa en orienteringskurs i biologi hängde Petra på. Orienteringskursen krävde inga förkunskaper inom naturvetenskap, men eftersom hon siktade in sig på att läsa kandidatprogrammet i biologi blev första steget att komplettera gymnasiestudierna och läsa det naturvetenskapliga basåret.
– Förutom att basåret gav mig platsgaranti på programmet, så gav det mig så mycket mer. Jag lärde mig hur universitetet fungerar med föreläsningar och tentor, och mina kunskaper var färska, säger Petra.
Att läsa ett masterprogram efter kandidatprogrammet fanns inte med i planerna när hon började plugga. Än mindre att fortsätta med en doktorandutbildning, något som hon idag är säker på att hon vill göra i framtiden.
– Men jag åker nog ut och reser lite först. Förhoppningsvis till tropikerna. Man kan behöva en paus från studierna efter fem år, säger hon med ett leende.
En vanlig dag på universitetet
”Dagen börjar med en föreläsning. Det fantastiska är att det är forskarna själva som föreläser, och verkligen brinner för ämnet! Om vi inte har föreläsning så delar vi ofta in i diskussionsgrupper eller gör datorövningar, för att lära oss olika slags verktyg som en biolog har nytta av.”
”Efter föreläsningen är det tid för självstudier. Ibland träffas man i grupp och pluggar och ibland pluggar man själv, det beror lite på vilken kurs det är. ”
”Till skillnad från gymnasiet så är det ingen obligatorisk närvaro på föreläsningar och ingen säger till att du måste plugga, utan det är ett eget ansvar. Men det är ett heltidsarbete! Även om man inte har något inlagt i schemat så får man räkna med att lägga minst 40 timmar i veckan på sina studier. Det kan låta tufft, men tycker man att något är roligt så går det ganska lätt”
Text: Camilla Persson Foto: Malin Arnesson