Nu har deltagarna kommit hem från CASTIC efter två intensiva veckor i Kina. Läs nedan för att se deras reflektioner över tiden som varit
”Efter ett dygns restid är vi nu hemma från CASTIC och Kina. Det har varit en intensiv vecka, men intensiv på bästa möjliga sätt med endast roligheter som fyllt dagarna. Oavsett hur det hade gått hade jag åkt hem nöjd, eftersom det var ett pris att bara få vara där och uppleva det välorganiserade eventet som är CASTIC. Jag är så obeskrivligt tacksam, dels för de dörrar som denna upplevelsen öppnat, men framförallt för alla nya fantastiska vänner från över hela världen som jag fått privilegiet att lära känna under denna tid. Det är, tillsammans med en betydligt boost av motivation, det viktigaste jag tar med mig härifrån och vidare in till höstens nya äventyr.”
-Ellen Hammarstedt
”Resan till Hong Kong och Macao har varit två intensiva veckor. Ifall ni följt Unga Forskares blogg vet ni att vi hoppat fram och tillbaka mellan att gå på museum, träffa och prata med olika deltagare, presentera våra projekt, gå på prisceremoni, osv. Jag upptäckte inte hur utmattad jag faktiskt var förän jag kom hem och jag bara kunde ligga i min säng utan att göra någonting. Men det höga tempot var inte jobbigt på något sätt, jag har faktiskt njutit av den varenda sekund då alla moment var spännande och givande.
Faktumet att jag lyckades vinna priser i tävligen var också en av de största ögonblicken i mitt liv, men det jag verkligen tar med mig från CASTIC är vänskapen och banden jag skapat med människor från hela världen! Jag känner att man oftast tar fred och lugn för givet när man bor i ett land som Sverige, men efter att ha pratat med ungdomar från världen fick jag genast en reality check om de problem som existerar: Övervakning, krig, korruption, censur, naturkatastrofer, mm är saker vi inte stötter på ofta i Sverige men som är vardag för många andra. De är självklart saker jag känt till, men helt plötsligt kändes de riktigt när mina nya kompisar berättade om detta för mig. I början blev jag orolig, speciellt på kvällarna när aktiviteterna var slut och jag satt i mitt rum själv. Ju mer tid som gick dock, ju mer optimitiskt blev jag, framför allt vid avslutningcermonin där deltagnarna gratulerande och kramade varandra, log och skrattade oavsett kultur eller nationalitet.
Det var kanske en av de vakraste stunderna i mitt liv och mitt bland allas gläjde slogs jag av den hjärtvärmande tanken att dessa människor som kramades och tog bilder med varandra representerade deras lands unga generation. De jag såg framför mig var alla världens nationer tillsammans i harmoni. Jag insåg då att det finns hopp för världens människor och att allt som behövs är att vi hittar gemensam mark, vilket i vårt fall var forskning och vetenskap.
Så tack Unga Forskare för denna omvälvande möjlighet, jag kommer vara tacksam för den resten av mitt liv! Stort tack även till ni som läst denna blogg och tack till Macao som haft oss för den 34e CASTIC!”
-Charles Maddock