Idag belönades Harvey J. Alter, Michael Houghton och Charles M. Rice Nobelpriset i medicin för deras ”avgörande steg i kampen mot blodöverförd hepatit, ett av våra största globala hälsoproblem”. Tillsammans har de gjort avgörande insatser som lett till elimineringen av hepatit C-infektion i stora delar av världen, och därmed räddat miljontals liv.
Virushepatiter är en familj virus som infekterar leverceller, där den orsakar inflammation (inflammation i levern kallas hepatit) och stör många av leverns livsviktiga funktioner. Virusfamiljen består av fem kategorier, benämnda A till E, som tillsammans orsakar över 1 miljon dödsfall varje år. Hepatit A och B är de två virus i familjen som upptäcktes och kartlagdes tidigast. I och med deras upptäckt insåg forskare att virushepatiter kan spridas på två huvudsakliga sätt: antingen via föroreningar i vatten och livsmedel, eller via blod och kroppsvätskor. Hepatit A är ett sådant virus som sprids via vatten och livsmedel, medan hepatit B sprids via blod och kroppsvätskor. Utav de två typerna är de som sprids via blod absolut farligast, då de ofta leder till ett kroniskt tillstånd av hepatit vilket i sig kan leda till betydligt allvarligare tillstånd såsom skrumplever (även kallat levercirros) och levercancer.
Virushepatit A och B tillhör olika grupper. Hepatit B smittar genom blod och kroppsvätskor, och överförs ofta genom sprutor. Hepatit B leder även oftare till kronisk hepatit, vilket i sig kan leda till levercirros och levercancer. Läs mer om årets nobelpris och hepatit C nedan!
I och med upptäckten av hepatit A och B kunde man snart tillverka diagnostisikmetoder och behandlingar mot virussjukdomarna. Däremot kvarstod hepatit som en orsak av blodtransfusion, vilket gjorde läkare och forskare konfunderade. Det fanns något som de inte visste om – en pusselbit saknades för att kartlägga virushepatiterna. Det är dags för årets nobelpristagare att träda fram i rampljuset. Harvey J. Alter insåg att varken hepatit A eller B var orsaken till hepatit hos vissa patienter, och utförde noggranna och systematiska studier för att identifiera den okända smittan. Alter visade att smittan kunde överföras till schimpanser, att den hade en viruslik karaktär. Dessutom smittade den via blod och kroppsvätskor på samma sätt som hepatit B. Det nya viruset fick namnet ”non-A non-B” hepatit – pusselbiten är hittad.
Men än visste ingen hur viruset såg ut eller vilka egenskaper det hade, och utan dessa kunskaper är våra händer bakbundna i försök att diagnostisera och behandla virusinfektionen. In träder virologen Michael Houghton, vår andra nobelpristagare. Innan vi presenterar Houghtons upptäckter måste vi först reda ut några centrala begrepp för upptäckten. För det första måste vi identifiera att alla levande organismer, virus såsom människor, har ett biologiskt recept som kallas DNA. Detta recept beskriver organismens biologiska uppbyggnad, alltså vilka protein som organismen ska bestå av. Det andra begreppet är centralt i kroppens försvar mot virussjukdomar. Då du blir infekterad av ett virus producerar din kropp ett försvar som gör att du snabbt kan reagera på viruset ifall du skulle bli infekterad igen. Detta försvar består av strukturer som känner igen proteiner från viruset, så kallade antikroppar.
Åter till Houghtons upptäckt. För att identifiera det okända viruset försökte Houghton få tag på en bit DNA från viruset genom att rena fram arvsmassa från en hepatitinfekterad schimpans. Men hur kan vi skilja på DNA från viruset och DNA från schimpansen? Detta är väldigt svårt att veta genom att bara studera arvsmassan, och Houghton tog därför hjälp av schimpansens antikroppar mot viruset. DNA som resulterar i protein som känns igen av antikroppar kommer ju såklart från viruset! Med hjälp av denna nya teknik lyckades Houghton identifiera viruset, som nu fick namnet hepatit C.
Viruset är alltså hittat och identifierat – men hur funkar det? Kan det ensamt orsaka hepatit? Sist men inte minst anländer den tredje pristagaren, Charles M. Rice för att undersöka detta. Rice utnyttjade återigen arvsmassa för att undersöka om det kunde leda till hepatit. Han identifierade en viss bit arvsmassa som troligen låg bakom infektionen och injicerade det i schimpanser. Efter injektionen visade schimpanserna symptom på hepatit och dessutom hittades viruset i deras blod– de hade fått hepatit!
Efter den fullständiga kartläggningen utförd av Alter, Houghton och Rice och deras forskargrupper kunde man nu börja bekämpa viruset. Diagnostiseringsverktyg, läkemedel och andra åtgärder sattes in världen över för att minska spridningen av smittan och miljontals liv räddas än idag från hepatit-C infektion.
Illustration över insatserna från Alter, Houghton och Rice. Alter diagnostiserade patienter och kom fram till att en pusselbit fattades i virushepatitfamiljen. Houghton identifierade virusets arvsmassa med hjälp av antikroppar. Rice bevisade att hepatit C kunde leda till hepatit.
För mig handlar vetenskap och forskning om samarbete och gemenskap. För en forskare spelar det ingen roll vem som ligger bakom en upptäckt eller vad hen har för bakgrund, det är upptäckten i sig som spelar roll. Varken Alter, Houghton eller Rice kunde kartlagt viruset på egen hand. De har alla olika expertis och möjligheter, men genom samarbete skapade deras individuella upptäckter en helhetsbild som räddad miljontals liv och gjort att vi i Sverige knappt hört talas om hepatit C. Detta är något som gjort dem alla välförtjänta av årets nobelpris.
//
Erik Hartman
Styrelseledamot Unga Forskare
Student inom medicin och teknik samt biomedicin, Lunds tekniska högskola och Lunds universitet
Illustrationerna är hämtade från https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2020/press-release/
Illustrations: © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Illustrator: Mattias Karlén