Efter några dygn med rätt så lite sömn unnade vi oss en härlig sovmorgon. Vi åt frukost vid lunchtid och skämdes inte för det.

När vi gjort oss i ordning begav vi oss till Smithsonian National Air and Space Museum, som är världens största museum för flygplan, rymdskepp, och det mesta relaterat till det. I lobbyn möttes vi av enorma missiler, flygplan och flera rymdfarkoster från olika rymdprogram. Mikael och jag fick även chansen att testa en riktig flygsimulator, något som var en upplevelse utöver det vanliga (särskilt eftersom Mikael för det mesta flög uppochner). Efteråt besökte vi Smithsonian Institution National Museum of Natural History där vi bland annat fick se dinosaurier och vidröra en äkta meteorit från Mars.

Vi tog därefter tunnelbanan ut till Arlington National Cemetery, vilket är en otroligt stor kyrkogård. Där gick vi omkring och upplevde stillhet och vacker natur. Vi besökte där familjen John F. Kennedy’s gravplats, minnesmärkena för båda rymdfärje-olyckorna (Challenger-olyckan 1986, och Columbia-olyckan 2003). Vi beskådade också vaktbytet vid Den Okände Soldatens Grav, vilket var väldigt imponerande.

Sedan gick vi till Marine Corps War Memorial (även känd som Iwo Jima Memorial) som är ett monument för alla som tjänstgjort i USA:s marinkår sedan 1775. Väldigt stor och maffig skulptur. Fotot den är baserad på har man sett många gånger.

Vi avslutade dagen med en middag på en italiensk restaurang. Efter all amerikansk mat vart det en väldig succé.

/Måns

Det mesta på Air and Space Museum är genuint. Bara att hoppas på att man desarmerat stridsspetsarna i kryssningsrobotarna.

En replika av det för alltid legendariska Hubbleteleskopet. Otroligt stort på många sätt.

Josefine med en rymddräkt som användes vid STS-128, Christer Fuglesangs sista rymdresa. I hjälmen syns reflektionen av Måns, Andreas, och Mikael. Parallellen till denna legendariska bild är lätt att se.

T-Rex på NMNH.

Arlington var vackert på många sätt.

Försvarshögkvarteret Pentagon syns strax under horisonten.

Vaktbytet var faktiskt mycket imponerande att se.

Både soldater och politiker fanns begravda på Arlington.

Kanske den enda amerikanska flaggan i USA som inte står helt rakt.

Efter en tidig uppstigning och snabb packning bar vi oss av till en av resans absoluta höjdpunkter, en ca 50 minuter lång helikoptertur över Grand Canyon. Vädret klarnade snabbt upp och utsikten var otrolig. Alla var helt klart nöjda med turen. Därefter gick vi till fots en bit vid Grand Canyons södra kant.

I skrivande stund sitter vi på Logan International Airport i Boston, där vi mellanlandat för att fortsätta vidare till Washington D.C. och ännu fler mäktiga sevärdheter.

/Andreas

Mikael godkänner omständigheterna. Måns instämmer.

Andreas och Josefine hamnade i framsätet. Inte det minsta missnöjda över det.

Piloten flög och guidade med expertis och erfarenhet.

Första synen av Grand Canyon när vi flög ut över kanten.

Colorado River har i princip på egen hand skapat formationerna över ca 17 miljoner år.

Moln skuggar del av dalen och platån.

Sediment som avlagrats över årmiljarder är blottade för ögat.

Helikopterturen är slut och alla har breda leenden.

Tre glada stipendiater vid Grand Canyons södra kant.

Syn utanför bilrutan på väg tillbaka till Phoenix Sky Harbor.

Lämnar vår trotjänare Kia vid biluthyrningen. Den fyllde sitt syfte väl!

Idag gick vi upp tidigt, åt frukost och begav oss till Grand Award Ceremony. Där det delades ut ca 3 miljoner dollar, tråkigt nog inget vi svenskar fick ta del av i år. Över lag var det ändå en mäktig upplevelse med många glada ungdomar. Mikael hade även äran att stå på scen och dela ut priset Dudley R. Herschbach SIYSS Award, vilket är en resa till Stockholm som inkluderar ett deltagande vid Nobelprisceremonin och andra aktiviteter under Nobelveckan i december.

När Grand Award Ceremony var över begav vi oss till utställningshallen där vi monterade ner våra respektive montrar. Kort där efter åkte vi ut till flygplatsen för att hämta ut vår hyrbil som skulle ta oss till världens största bevarade krater; Meteor Crater i Arizona. Bilfärden var ca 3 timmar lång och innehåll en mycket varierande och vacker natur. När vi väl var framme vid det 1.2 km breda hålet, var synen obeskrivlig!

På väg hem åkte vi igenom Sedona, och bevittnade där ett fantastisk landskap med både berg och enorma träd. Bl.a. förde vägen oss till Red Rock State Park, vilket som namnet antyder, är en kedja av enorma röda berg. Väldigt mäktigt att se

Imorgon beger vi oss mot Grand Canyon!!

/Måns  

Alla First Award-pristagare.

Prisutdelare Mikael Ingemyr ger sig ut på scen, samtidigt som han hälsar publiken med en Vulcan salute, amerikanska Star Trek-premiärdagen till ära.

De tre Dudley R. Herschbach SIYSS Award-pristagarna emellan SSP-ordföranden Elisabeth Marincola och prisutdelaren Mikael. ”Congratulations! I’ll see you in Stockholm!” lär han ha hälsat pristagarna när de fick sina plakat.

Reseledaren tar oss uppför berget.

Ivriga pojkar springer mot kratern.

”Titta, där är den!” – Mikael

Den är ca 1,2 kilometer i diameter, och 140 meter djup.

Strax solnedgång över Arizona och Meteor Crater.

Bilförare Mikael är nöjd med bilen. Och landskapet.

Ingen dag här går obemärkt förbi. Idag var det Public Visitation Day vilket betyder att det kommer en hel del skolungdomar och andra från allmänheten för att besöka utställningen. Inför denna dag satte de upp kättingar för att hindra barnen från att stiga in i montrarna, men det såg nog mer ut som om det var vi som hölls inne. Allt som saknadeds var en skylt där det stod: ”Do not feed the animals” för att bilden skulle vara komplett, haha.

Idag var vi även på en föreläsning med två astronauter från NASA som berättade om hur det är att bli och vara astronaut. Mycket trevligt och väldigt många roliga filmer och bilder från deras rymdresor.

Middagen förtärdes ikväll på TGI Fridays då killarna var extremt sugna på riktig stek, och det fick de.

Dagen avslutades med the Special Award Ceremony där utomstående organisationer delade ut sina priser i två och en halv timme. Mycket klappande. Tillsammans med samtliga finalister fick på Wolframpriset, dvs. gratis licenser till den matematiska programvaran Matemathica.

Hoppas att ni har det lika trevligt som vi har det!

/Josefine

Barn intresserade av forskning om barnleukemi.

Reseledare Mikael Får sina handrörelser kopierade av en robothand. Läskigt coolt!

Det var riiiiiktigt mycket folk!

Team Sweden med astronauten James Dutton. Han var cool, för han kände Christer Fuglesang personligen!

Här äter vi på TGI Friday’s. Det vart kött och kött med lite kött till.

Special Awards Ceremony höll på i 2,5 timmar.

Idag ställde vi ut inför juryn för bedömning. Trots ett späckat åtta timmar långt minutschema och precisa anvisningar så var faktiskt bedömningen en väldigt avslappnad upplevelse. Jurymedlemmarna var snälla, intresserade och ibland rent lyriska över att höra vad vi jobbat med. En jurymedlem, som själv arbetade med det vårt projekt handlar om, återkom till och med någon timme efter sin inbokade bedömningstid bara för att ge en massa personliga tips om hur han skulle ha fortsatt projektet. Nördhumor var också populärt.

/Andreas

Astronomerna i sin monter.

Biokemisten i sin monter.

Disco med typ 1500 pers.

Högtryck!

I morse såg vi en intervju av Nobelpristagaren Doaglas Osheroff, där han berättade om sin karriär och upptäckten av superfluiditet hos Helium-3, vilket senare gav honom ett Nobelpris i fysik. Därefter besökte vi ”Intel e-Lounge” och fann lite tid att ta det lugnt.

Till lunch letade vi oss fram till Hard Rock Café och åt oss mätta på en varsin stor hamburgare. Senare fick vi äran att se när fyra Nobelpristagare från olika forskningsområden svarade på diverse frågor ställda av olika finalister, vilket var mycket intressant.

Till kvällen var vi bjudna att se på äkta Amerikansk baseboll i arenan Chase Field, där Arizona Diamondbacks skulle försvara hemmaplan mot Atlanta Braves. Nu laddar vi upp inför morgondagen, då juryns bedömningar kommer att ske.

/Måns

Nobelpristagaren Douglas Osheroff beskriver trädet som han delade med en av sina stora förebilder, John Bardeen, när kön till toaletterna under en fysikkonferens var för lång. John Bardeen utvecklade mycket av det teoretiska underlag som Osheroffs upptäckt vilar på, och är för övrigt den enda personen någonsin som blivit tilldelad Nobelpriset i fysik två gånger.

Intel e-Lounge är öppet hela dagarna och där kan man surfa, testa ny teknik, se på film, slappa, eller jobba.

Idag blev det lunch på Hard Rock Café. Det var mysigt!

Fyra Nobelpristagare svarar på finalisternas frågor. Väldigt många ämnen avhandlades och det hela var mycket inspirerande.

Taggade inför vår allra första basebollmatch. Arenan tar nästan 50 000 pers. Notera att taket är stängt.

Mycket nöjd med sin ca 1 liter stora cola.

Mitt under matchen. Notera att taket är öppet.

Test av iPhones panorama-funktion. Klicka för att zooma.